Omloppstiden, det vill säga tiden mellan föryngring och skörd av ett bestånd, har blivit kortare. Enligt Riksskogstaxeringen sjönk den från cirka 120 år till ungefär 100 år mellan 2004 och 2017. Till detta finns flera orsaker, skriver Johan Sonesson i en antologi från Mittuniversitetet.
Exempelvis gör förbättringar inom föryngring och skogsvård att tillväxten, tillika uppbyggnad av virkesförrådet, sker snabbare. En annan troligt orsak är att skogsägare börjat väga in risker med ökande ålder, som barkborreangrepp, rotröta och vindfällningar.
Men det finns fördelar med längre omloppstider, enligt Johan Sonesson. Det är gynnsamt för den biologiska mångfalden. Djurarter som behöver bärris, och de är många, gynnas i den äldre skogen eftersom bär trivs bäst där.
En förlängd omloppstid med tio, tjugo år, skulle ge mer kolbindning i skogarna samtidigt som medelproduktionen av virke inte påverkas särskilt mycket. Man får också fler grövre träd som kan passa som sågtimmer. Timret kan användas till långlivade produkter, som byggnader, som också binder koldioxid.
Dessutom ger äldre skogar mer trädlavar och marklavar vilket är viktigt för rennäringen. En stor del av befolkningen uppskattar dessutom äldre, skötta skogar för rekreation.
Ska vi då schablonmässigt öka omloppstiden? Nej, det tycker inte Johan Sonesson. Längre omloppstider kan, som nyss nämnts, innebära ökad risk för skogsskador. Och ett sätt att anpassa sig till klimatförändringarna kan faktiskt vara att göra tvärtom. Kortare omloppstider ger chans att oftare byta trädslag eller till genetiskt material som klarar det nya klimatet bättre. Unga skogar och hyggen är dessutom en viktig betesresurs för klövviltet, anser han.
Önskvärt vore att omloppstider förlängdes efter noggranna avvägningar. Och helst där beståndet har förutsättningar att uppnå ett specifikt mål för ekosystemtjänster.
”Detta skulle underlättas om vi hade bättre möjligheter att bedöma vilka bestånd som har mindre risk för skador vid förlängd omloppstid och vilka bestånd som skulle bidra med störst nytta för de värden vi vill gynna. Som jag ser det skulle en väl avvägd omloppstid i varje enskilt bestånd, utan schabloner, kunna bidra med såväl lägre risker som ökad mångfald av nyttor från skogen”, skriver Johan Sonesson.
Detta är ett utdrag ur antologin Skogens värden – forskares reflektioner utgiven av Mittuniversitetet. Johan Sonesson är processansvarig för skogens samhällsnyttor och seniorforskare på Skogforsk