I våras var Gunnar Wetterberg en av dem som tilldelades Föreningen Skogens utmärkelse Guldkvisten för sina insatser för skog och skogsbruk i Sverige. När SKOGEN når honom ägnar han sig åt sådana insatser i lite mindre skala genom att hand om vindfällen på gården i Skåne.
– Det är så roligt och en avkoppling, något helt annat än att läsa och skriva, säger han.
Läsa och skriva är annars något som han gärna gör. Hans bok ”Träd – en vandring i den svenska skogen” gavs ut häromåret och andra av hans böcker handlar om svensk historia och förvaltning, bland annat om Axel Oxenstierna som kanske är den som byggde den svenska byråkratin.
Den delen av svenskt samhällsliv är han väl bekant med. Han har arbetat på olika positioner inom utrikesdepartementet, Riksrevisionsverket, finansdepartementet, Kommunförbundet och fackförbundet Saco.
– Det var roligt att vara chef och bygga ett arbetslag. Tack vare duktiga personer som kan andra saker än man själv kan man uträtta mycket mer än som ensam.
På finansdepartementet var han under flera år chef för långtidsutredningen. Det lärde honom en rad saker om svensk ekonomi och samhällsliv, en gedigen allmänbildning han har haft stor glädje av som historiker:
– Ett annat sätt att angripa problem än vad historiker vanligtvis möter.
I Föreningen Skogens motiveringen till utmärkelsen står det bland annat att Gunnar Wetterberg är en utomordentlig ambassadör för det hållbara skogsbruket. Vad betyder hållbart skogsbruk för honom?
– I min egen skog betyder det att den här skogen aldrig har varit kalavverkad och det kommer den inte att bli så länge jag har den heller. Jag håller långsamt på att förvandla den till en ädellövskog – det är mitt bidrag. Många bäckar små …
Han fortsätter att berätta om de olika trädslagen som han låter ta plats medan granen får vika.
Tycker han att skogsdebatten är polariserad?
– Jo, det stämmer i hög grad. När jag skrev boken läste jag mycket från båda sidor. Eftersom vi har så mycket skog i Sverige – borde vi inte kunna ha både virke och biomångfald? I viss mån går det ju att producera även i hållbar skog. Och vad gäller den enskilda äganderätten inser man som historiker att staten alltid har haft synpunkter som ibland har varit befogade och ibland gått för långt.
Gunnar var med i den utredning som ledde fram till 1993 års Skogsvårdslag som enligt honom skulle ge skogsägaren större utrymme för egna bedömningar. Tycker han att det har lyckats?
– Det har i alla fall komplicerats, bland annat av certifieringarna som ställer lika detaljerade krav som tidigare staten. Det är knepigt, eftersom det är marknaden som initierat certifieringarna.
Gunnar Wetterberg tycker att det är i sin ordning att staten reserverar mark i olika former – men då ska den betala för sig.
– Jag är nog en lagomman och står inte på några barrikader.
UR SKOGEN 9/2023
Fotnot: Långtidsutredningen presenteras med några års mellanrum och beskriver den svenska ekonomins utmaningar. Den administreras av finansdepartementet. Till skillnad från andra statliga utredningar arbetar den självständigt utan direktiv från regeringen.