Kvar i släkten

18 juni 2015 Hans Hansson och brorsdottern Emma ser på när de grova träden faller till marken. Det är generationsskifte på gång. Avverkningen görs för att finansiera Emmas övertagande av fastigheten.

Kvar i släkten

 Hans Hansson från Österbymo i södra Östergötland har under 45 år som ägare brukat skogen med försiktighet.
– Under åren har det byggts upp ett rejält virkesförråd, säger han.
Hans och nya ägaren, brorsdottern Emma Starck, är på gården Flingan i norra Småland för att se på avverkningen. Hur känns det när den gamla, stora skogen huggs ned?
– Jaa, det är lite … men gammal gran ska man väl inte tycka synd om, den kommer ju ned på något vis. Hugger man inte ned den, så blåser den ned.
– Men det är lite svindlande ändå, om man tänker på hur länge de har stått här, tillägger Emma. Och sen blir de bara ett träd i mängden i Vidas stora vältor vid sågen i Hjältevad.

År 1970, när Hans köpte gården, var skogen ganska hårt avverkad, men på 45 år har den vuxit till sig.
– Vi har väl hållit på i stort sett i 35 år och gallrat varje semester. Jag har lejt ett par man och huggit i tre veckor. Och då bygger man upp beståndet.
Hans har till stor del varit självverksam, men så kan inte de nya ägarna fortsätta.

– Vi har inte kunskapen så vi kan ut och hugga, vi kan möjligen röja och plantera. Hasse är en oerhörd tillgång för oss. Det är rätt optimalt att kunna få lite råd.
Emma är uppvuxen i Södra Vi och bor numera i Västervik. Hon har blivit intres-serad av skog genom sina skogsägande föräldrar och släktingar.
– Jag tog över min mammas och pappas skog för fem år sedan i Södra Vi-trakten och nu har vi fått äran att ta över det här av farbror Hans. Det är roligt, för min man Joakim har också blivit intresserad.
Emma tänker sig att skogsägandet så småningom ska gå i arv till deras nu endast tio veckor gamla dotter Elisabet.
– Det är ju för att det är familjens som det är roligt, och att det får fortsätta att vara det.

Virket är sålt till Vida och inköparen Johan Svensson dyker upp för att också han ta sig en titt på avverkningen. Hans får ett högt betyg för  sitt sätt att sköta skogen.
– Den är bra skött, du har ju gallrat både tre och fyra gånger, säger Johan till Hans.
– Då blir det rätt timmerdimension och inte mycket skräp. I en oskött skog finns det mängder med undertryckt gran och en stor spridning på åldrarna. 

Text: Thomas Adolfsén

SKOGEN 5/2015

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Lena fick Artdatabankens pris
SkogsJobb