Anknytning till bygden förefaller att spela en viss roll i markköpen. Hemvändare som byggt upp kapital på annat håll är en köpstark kategori.
Men att som ”utsocknes” köpa skog verkar vara känsligt. Tidningen SKOGEN har varit i kontakt med ett antal personer som nyligen valt att investera i skogsfastigheter. Men ingen av dem vi pratat med vill förekomma i tidningen med namn. Däremot berättar man gärna om sina motiv till köpen.
Gemensamt för de köpare SKOGEN kontaktat är att de är 40-talister, välbeställda och har, eller har haft företag, eller välavlönade jobb. Några har skoglig anknytning – det kan till exempel vara uppväxten, eller att man vill investera i hemtrakterna, där ingen av dem längre är bosatt. Tidigare skogsmarksinnehav sägs vara av underordnad betydelse, däremot visar sig ingen av de tillfrågade vara förstagångsköpare.
–Större skogsfastigheter som kommer ut på marknaden är nästan undantagslöst för dyra idag. Det är svårt för den som inte tidigare äger skog att på ett seriöst och långsiktigt sätt kunna finansiera köpet, säger en av dem SKOGEN pratat med.
Köparna ser ofta skogsägande som en trygg investering med säker avkastning. Till bilden kan också läggas en viss gemensam skepsis gentemot den traditionella värdepappersmarknaden. Andra uttalade faktorer som påverkat ett köp av en skogsfastighet är: ”Skog- och skogsprodukter kommer alltid att behövas.” ”Det känns miljömässigt rätt att investera i skog.” ”Skogsfastigheten passar in i mitt företag.” ”Började med en fastighet och vill nu kompletteringsköpa för att skapa en bärkraftigare enhet.”
Ortsborna gör köp i storleksklassen upp till en miljon kronor. Och då handlar det oftast om kompletteringsköp för att utöka eller rationalisera det egna skogsmarksinnehavet.
Fastighetsregleringar äger rum vid de allra flesta köp. Vanligast är att sammanföra flera fastigheter under ett gemensamt registernummer.
Text: Per Ericsson
SKOGEN 2/2012