Lettland häver sitt stopp för utlänningar att köpa skogsmark år 2014. Estland gjorde det i fjol. Redan nu kan dock en utlänning bilda ett lettiskt bolag och köpa mark genom bolaget. Det har till exempel Bergvik Skog AB gjort och äger cirka 100 000 hektar mark.
Priset på skogsmark varierar mellan 5000 och 30000 kronor per hektar. Omräknat till m3sk kan gallringsskog kosta under 100 kronor per m3sk och slutavverkningsskog cirka 300 kronor per m3sk. Det är endast privat-skog som går att köpa. Staten säljer inte av sin skog.
Staten äger hälften av skogen och så har det sett ut länge. Under den sovjetiska ockupationen såg Moskva Lettland som ett jordbruksland. Ingen i den sovjetiska huvudstaden brydde sig om eller förstod sig på värdet av Lettlands tre miljoner hektar skog. Det lokala lettländska kommunistiska skogsdepartementet fick därför behålla administrationen. Skogsdepartementets tjänstemän var i hög grad letter och de hade ingen ambition att upplysa Moskva om värdet på landets skogar. De fick stå orörda och växa och den statliga skogen har idag därför höga virkesförråd.
–Det är inte någon praktskog, säger Lars-George Hedlund (bilden), chef för Bergviks Skog i Lettland. Men den kalavverkades i alla fall inte hänsynslöst som på en rad andra ställen i Sovjetunionen.
Den statliga skogen består idag i huvudsak av tallbestånd på mellan 60 och 90 år. Orsaken är att stora arealer förstördes eller antändes vid strider under andra världskriget. Det grövre virket hade använts till fortifikationer som skyttegravar och bunkrar.
Efter kriget fick alltså de lettiska skogvaktarna vara kvar. Varje skogsvaktare bevakade ungefär 1000 hektar och bodde i sin skog. Han såg till att det markbereddes och nyplanterades.
–I den nu 60-åriga skogen kan man se att dåtidens bulldozrar dragit igenom skogen för markberedning. Marken är vågig, säger Lars-George Hedlund. Men sedan fanns inte resurser att gallra och röja skogen. Tallskogarna är taniga med mycket lövinslag. Under sovjettiden var det dessutom gott om energi i Lettland, som gas, olja och elkraft. Det fanns inget större behov av brännved.
När landet blev fritt från bolsjevikernas ockupation år 1920 konfiskerades merparten av de 3000 godsens mark och det bildades inte mindre 800.000 småjordbruk. De hade under uppbyggnadsperioden rätt att ta virke ur den statliga skogen för att bygga hus och ladugårdar, en process som pågick under flera år efter självständigheten.
Stora områden rensades naturligtvis då på den bästa timmerskogen. Det är skälet till att det är ont om riktigt gamla skogar i Lettland.
Om Moskva inte tittade mycket på skogen så var man desto mer intresserad av det lettiska jordbruket. Men på kolchoserna skulle det gå åtta tröskor på rad, vilket ledde till att stora marginalmarker och bördiga jordar lämnades därhän. De förslyades istället och består idag av taniga asp- och björkskogar. Statistiken talar sitt tydliga språk: Riksinventeringen 1923 visar att 23 procent av arealen var skog, idag är 55 procent klassat som skogsmark. Om två år är det möjligt att köpa delar av den, även om man är en svensk privatperson.
Text: Lars Åkerman
SKOGEN 6/2012
