Johan Kuylenstierna är en av våra mest inflytelserika miljöexperter och VD för Stockholm Environment Institute. Han leder en avslutande paneldebatt under Föreningen Skogens Höstexkursion. Temat är hur skogen ska möta klimatförändringarna. En av frågorna är hur industrin kan hantera ökad trädslagsblandning.
I Sverige talar vi för lite om klimatriskerna för skogen, menar Johan Kuylenstierna. Det kan bero på att det också finns möjliga positiva effekter för svensk skog av förändringarna, som ökad tillväxt.
Vilka är de allvarligaste riskerna?
Skogsbränder, vi har erfarenheten från ifjol. Och ändrade vindmönster, vi kan få stormar i perioder när skogen är känslig. En del menar att Gudrun fick sådana konsekvenser för att marken inte hade varit frusen i normal omfattning.
Och så har vi indirekta effekter av ändrad temperatur och nederbörd. På hundra års sikt, vilka konstellationer av träd är rätt?
– Den stora utmaningen är att planera utifrån prognoserna – och samtidigt ta hänsyn till att prognoserna är osäkra.
Hur ska en privat skogsägare hantera det här?
– Skogsägarna har en enorm kompetens. De lever med förändringar och är vana vid det. Det nya är magnituden i förändringarna.
– Den enskilde fattar sina beslut, men behöver samarbeta och samverka med andra, till exempel planera hyggen regionalt. Och så behövs stöd till omställning nationellt.
Ett svar på utmaningarna kan vara en skog som har en större blandning av trädslag.
Kommer det att finnas en beredskap hos virkesköpare och förädlare att ta emot en mer varierad råvara? Aktörer som verkar längs hela kedjan, som skogsägarföreningarna, talar för det, menar Johan Kuylenstierna.
Tidigare gick mycket av skogsråvaran till massa och papper, det var enkelt. Nu är den tiden över. Men vi har ett ökat behov från andra; kemisk industri, drivmedel, hygien och textilproducenter. Det kan leda till att det blir lättare att avsätta en varierad avverkning.
Diversifieringen kan också vara ett sätt att möta en annan risk med klimatförändringarna, angrepp av skadegörare. Monokulturer är känsligare än blandade.
Vilket ansvar har myndigheter och den politiska sfären i omställningen?
Ett stort ansvar, särskilt i ett land som Sverige med många skogsägare. Det blir allt viktigare med långsiktiga perspektiv och ramvillkor, att ge trygghet. För att nå en bioomställd ekonomi.
Det gäller att görs på rätt sätt, att ramarna sätts i nära samarbete med branschen, för att ta tillvara på möjligheterna.
Johan Kuylenstiernas erfarenhet är att vi diskuterar skogen rätt lite – vi tar den för given.
Friluftsperspektivet dominerar debatten, och visst är det viktigt. Men det centrala är skogen som näring. Den har och har haft en enorm betydelse för Sverige. Och det kan mycket väl vara så att vi har de riktiga glansdagarna framför oss när vi går in i bioekonomin.
Den svenska skogen påverkar i sig klimatförändringarna genom att binda kol…
Ja, det är en intressant och svår fråga i sig. Länderna får inte tillgodoräkna sig tillväxt i skog i sin växthusgaskalkyl. För Sverige med en stark tillväxt i skogen skulle det vara fördelaktigt.
Det faktum att man inte får göra det bidrar till att länderna inte satsar på skog och skogsplantering.
Nettotillväxt i skogen globalt är väsentligt ur klimatperspektivet. Samtidigt kommer en övergång från fossil råvara att kräva stora uttag ur skogen. Med risk för målkonflikter.
Även om man finner ny olja hela tiden och utvecklar hur man utvinner den, så är det en tidsfråga innan den ersätts. Det tar kanske inte hundra år, utan femtio. Det måste vi förhålla oss till.
Skogsnäringen har en pedagogisk uppgift, som inte är lätt. Aktivt skogsbruk kan vara bättre ur ett klimatperspektiv än att bevara skog. Samtidigt står det i konflikt med andra värden.
Gödsling och förtätning går ut över den biologiska mångfalden och tillgängligheten.
– Det gäller att ha rätt argument.
Johan Kuylenstierna tar LKABs samarbete med skogsägare som ett intressant exempel, där man köpte tillväxt i skog för att kompensera växthusgasutsläpp.
– Det kan vara rätt väg att skogen har olika funktioner, att vissa områden är kolsänkor med intensiv tillväxt.
Text: Anders Ahlberg