Och efter de senaste 18 månadernas intensiva medieuppmärksamhet kring klimatet kan det vara värt att citera Erik Walfridsson där han på en SLU-konferens, för dagen iklädd bermudasshorts, muntrade upp publiken lite mellan de dystra prognoserna.
Texten är redan återgiven i SKOGEN tidigare. Och det tänkvärda är att det inte skedde i fjol eller ens under den varma hösten 2006 när klimatet hittade in i media och var och en skulle bli ”klimatsmart”. ”Waffes” citat återgavs i nummer 11-1990. För drygt 17 år sedan. Tidsperspektivet svindlar lite extra när man läser i referatet om antaganden då att världstemperaturen kan ha stigit med mer än 1,5 grader till år 2030. Betydligt mer än halva tiden har gått sedan dess.
Klimatnyheterna är egentligen gammal skåpmat. Men har vi agerat?
Den långsamma reaktionen ställer krav på oss att reflektera kring ett antal frågor av ganska olika karaktär. Här är några.
Hur bra är vi på att förutse och nyttja marknadseffekter av de krypande förändringarna?
Hur rensar vi som privatpersoner och yrkesverksamma bland miljölarmen? Skogsdöden dog, hur bidrog det till det låga intresset för växthuseffekten de senaste 20 åren? Troligen påtagligt.
Experterna säger att dagens beslut kräver en vilja att ändra livsstil. Hur snabbt kan den etableras och förändringar genomföras globalt?
Många frågor väcks om forskningens förmåga att nå ut. Vilka mer kunskaper är kända sedan årtionden utan att på allvar fångas upp?
Jag var själv på SLU-konferensen 1990 och rapporterade plikttroget i SKOGEN (som jag då var lösare knuten till) om klimathotets alla orkaner, svampar, skadeinsekter och obalanser i trädens vintersömn. Sedan dess har jag hållit ögonen öppna efter råd till skogsbruket om hur man ska förbereda sig, eller bara klimatnyheter om skogen. Men utan riktad forskning finns inte mycket konkret att skapa engagemang kring.
Den vanligaste uppfattningen bland experter är att skogsbruket ännu inte kan göra så mycket mer än att dämpa utsläppen genom att producera mer virke. Det tycks till exempel inte vara dags att byta trädslag, utan vi får helt enkelt ställa in oss på mer rotröta, stormar, barkborrar och så vidare.
Däremot finns ett uppenbart behov av att göra något för att förvalta skogens växter och djur. 1990 varnade skogsforskarna för att många arter inte alls kan hänga med i klimatsvängarna. Nu 17 år senare finns inga handlingsplaner. Var står vi om 17 år? Vår långa reaktionstid kräver reaktioner av många slag.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se