Förut kunde det hävdas att självföryngrade plantor var hyggligt anpassade till ståndorten. Men nu har det blivit ett par grader varmare sedan föräldrarna till dagens självföryngrade plantor etablerades och klimatförändringarna sker allt snabbare.
Fram till för drygt trettio år sedan var temperaturökningen i Sverige måttlig och den långsamt ökande temperaturen hade liten betydelse för anpassningen till lokalklimatet.
Men sedan slutet av 80-talet har detta ändrats, temperaturökningen från förindustriell tid sker i allt snabbare takt, det är som om växtplatsen sjunkit till temperaturklimatet 300 – 400 meter lägre.
Nu stiger temperaturen i den svenska skogen med upp till en grad på 20 år. De långlivade skogsträdens genetiska anpassning hinner inte med. Klimatanpassningen har redan halkat efter betydligt och eftersläpningen kommer att öka de kommande decennierna.
Den försämrade klimatanpassningens kvantitativa effekter bör diskuteras grundligare än hittills. En förväntad effekt är sämre föryngringar och därför lägre procent godkända föryngringar. Figur 2 på sidan 16 i Skogsstyrelsens rapport 2024-12 visar procenten godkända föryngringar över tiden. Under den senaste perioden, 2016-2022, har godkända självföryngringar kontinuerligt fallit cirka 20 procent medan skogsodling fallit cirka 5 procent.
För skogsodling används material som är väl genetiskt anpassade till dagens klimat, men odlingarna omfattar i genomsnitt cirka en tredjedel självföryngrade plantor. Så också skogsodlingar förväntas försämras något när klimatanpassningen av självföryngrade plantor minskar.
Mönstret av godkända föryngringar över tid följer alltså vad som kan förväntas av en stadigt minskande klimatanpassning för självföryngring.
Min slutsats är att fördelen av bättre genetisk klimatanpassning vid skogsodling jämfört med självföryngring ökar väsentligt med den pågående temperaturökningen. Detta bidrar till att göra självföryngring till ett allt sämre föryngringsalternativ.
Det finns skäl att förmoda att skogen påverkas av sämre klimatanpassning även efter föryngringsstadiet. Det finns indikationer på att skogstillståndet faktiskt försämrats sista årtiondet. Förmodligen påverkas skogen av klimatförändringarna via två mekanismer, dels direkta effekter, dels indirekt genom allt sämre genetisk klimatanpassning.
Självföryngring har minskat mycket de sista decennierna och är nu under en tiondel av föryngrad areal, som det kan finnas rimliga skäl för.
Användningsgraden av metoden under 2020-2022 skall nog inte betraktas som ett jätteproblem.
Men ökad nationell användning av självföryngring bör motverkas och de som använder självföryngring bör vara väl medvetna om de troliga konsekvenserna.
DAG LINDGREN,
Pensionerad professor i skogsgenetik