Sven Bartilsson har egentligen traditioner att vårda. Han är åttonde generationens skogsägare på Ävje i Halland, vid Ätran norr om Halmstad. Och han hade tänkt att den 36-åriga granplanteringen skulle få en traditionell gallring, förröjningen var redan gjord.
Men dottern Kleo hade hört talas om Silvaskog, företaget som hjälper skogsägare att sköta skogen genom plockhuggning, eller med ”lübeckmodellen”.
–Jag är fältbiolog och intresserad också av växterna och djuren i skogen, konstaterar hon.
Så hon föreslog en stämpling av Silvaskog i stället för av Södra. Visst, svarade fadern efter viss tvekan och så anlitade de vd Mikael Karlsson för en stämpling.
Medan Södra hade tänkt ta ut drygt 70 kubikmeter per hektar av de 350 som växte där stämplade Mikael Karlsson ut 18 kubik. Och stämplingen gick ut på att få mer spridda dimensioner kvar – så långt den likåldriga skogen nu medgav.
–Man måste arbeta med det man har, men syftet är att få en skiktad skog på sikt, förklarar Mikael Karlsson när Föreningen Skogen, SLU och Södra håller exkursion på fastigheten.
Där Södra hade kunnat fresta med 53 000 kronor i netto på hela det fyra hektar stora objektet gav gallringen 5200 kronor. Vilket inte täckte reparation av körskador, och inte heller merkostnaden för den särskilda stämplingen.
Södras skogschef Göran Örlander menar att Södra ska hjälpa medlemmarna att sköta skogen som de vill men framhåller föreningens tidigare beräkningar att kontinuitetsskogsbruket sänker skogens värde, det så kallade nuvärdet, med 40 procent.
–Vår rådgivning ligger fast. Om man vill ägna sig åt den här sortens skogsbruk ska man nog i första hand göra det i bestånd som redan är fullskiktade, eller i bestånd som är klassade med naturvårdsmål och kulturmiljömål.
Kleo Bartilsson lyssnar tankfullt medan experterna diskuterar. Och även om ”hennes” granbestånd inte gav så mycket pengar finns ju mer virke kvar i skogen för framtida behov.
”Det är inte min far som kommer ta de flesta konsekvenserna av det här beslutet, kanske inte ens jag, utan generationen efter mig”, skriver Kleo på Fältbiologernas blogg. ”Men det är också detta som i mina ögon gör det till ett lätt beslut. För i grunden handlar det inte om mig och min plånbok, utan om hur vi förvaltar vår bit av jorden. Jag vill ge mina barn en levande skog, inte en plantage.”
Mikael Karlsson från Silvaskog blickar också in i framtiden:
–I det här fallet gav avverkningen betydligt mindre nu, men vi siktar på ett annat skogsbruk i det långa loppet. Ekonomin ligger en bit in i framtiden. På andra objekt kan ekonomin se helt annorlunda ut. Lübeckmodellen är ett sätt att bruka naturnära och att få en löpande inkomst från skogen.
I det här fallet kommer det dock att dröja innan skogen är så olikåldrig att man kan avverka med jämna mellanrum.
–Jag har inte tänkt så mycket på återväxten vid stämplingen. Den får komma när den kommer, säger Mikael Karlsson.
Och det dröjer nog ett tag innan skogen är fullskiktad med träd i alla storlekar, menar Lars Lundkvist som forskat på blädning sedan tidigt 1980-tal. Underröjningen tog ju bort alla småträd.
–Det blir nog en bra bit in på nästa sekel.
–Om skogen sköts konsekvent fram till dess, muttrar någon traditionell skogsskötare på exkursionen.
Pappa Sven tar diskussionerna med lugn och ro. Att medelstammen i gallring blev 0,13 kubik i stället för 0,12 är kanske inte så avgörande.
–Det som egentligen spelar roll på fastigheten är det här, säger han och sveper ut med handen över 25 hektar gudrunhyggen.
SKOGEN 11/2012