Klädkoderna: Så tolkar du symboler och siffror

Vilket skydd som sågskyddskläder och annan utrustning ger framgår av en rad olika märkningar som anger vilka certifieringar och standarder de uppfyller. På såväl in- som utsidan av plaggen hittar du en rad olika mer eller mindre kryptiska kombinationer av bokstäver och siffror samt symboler, så kallade piktogram. De anger vilka krav de lever upp till, inte bara vad gäller säkerhet utan även hälsa och miljöpåverkan med mera.

Det är tillverkarens skyldighet att ange rätt märkningar och garantera att produkterna lever upp till kraven som ställs på till exempel personliga skydd som handskar och kängor. Specifikationerna bygger på krävande tester och certifieringar i flera steg.

Till att börja med krävs en grundläggande CE-märkning. Den gäller för en rad olika typer av varor som säljs inom EU och visar att både produkten och tillverkningen av den uppfyller EU:s krav på säkerhet, miljö och hälsa.

I nästa steg krävs att produkten uppfyller ett antal baskrav. När det gäller skyddskläder måste de till exempel uppfylla baskrav på ergonomi, storlekar, materialets åldringsbeständighet och tvättmöjligheter.

Därefter ska den uppfylla de specifika kraven för den aktuella produkttypen, i det här fallet alltså personliga skyddskläder där kraven sedan är indelade efter till exempel typ av plagg samt i olika klasser och underordningar.

KÄLLOR: Arbetsmiljöverket, SMP Umeå, Sis, Iso, Nordic Forestry Equipment, Husqvarna

LÄS MER, TEMA KLÄDER & SÄKERHET:
Köpguide: Så väljer du rätt skyddskläder
Test: Äntligen – här är sågskyddskläder för kvinnor
Tips: Skydd kräver vård för att funka
Smart väst larmar själv

BASKRAV (CE, EN ISO 13688)

CE-märkt skyddsutrustning delas in i tre kategorier. Den första rör utrustning där användaren själv kan bedöma skyddsnivå, till exempel solglasögon. Kategori II omfattar bland annat hörselskydd, skyddsglasögon och skyddande kläder, medan mer avancerad utrustning som ska skydda mot livshotande skador hör hemma i kategori III – till exempel byxor och jackor med sågskydd.

För att uppfylla kraven för kategori III måste plaggen vara märkta med ett fyrsiffrigt identifikationsnummer efter CE-märket.

Utöver CE-märkningens baskrav omfattas sågskyddskläder av standarden EN ISO 13688 som anger baskrav på ergonomi och storlekar samt materialets åldringsbeständighet och tvättmöjligheter. Den säger dock ingenting om skyddsegenskaper för plaggen och är endast avsedd att användas i kombination med andra standarder som reglerar skydd.

VARSELPLAGG
(EN ISO 20471)

Skyddskläder som är certifierade enligt denna standard är så kallade varselklassade plagg, försedda med reflekterande ytor och fluorescerande material som ger hög synbarhet. Synbarhet graderas i tre klasser, där klass 3 ger högsta synbarheten.

Denna standard anger även prestandakrav för färg samt korrekt placering av de reflekterande ytorna.

SÅGSKYDDSKLÄDER (EN ISO 11393)

Kraven på olika skyddskläder för användare av handhållna kedjesågar specificeras i standarden EN ISO 11393, ett slags paraplystandard uppdelad i olika avsnitt för olika typer av plagg. Ett avsnitt specificerar också graden av skydd som plaggen ger, det vill säga sågskyddsklassen.

Varje sågskyddsplagg ska ha en märkning som visar dess skyddstyp samt den sågkedjehastighet det uppfyller.

OBSERVERA: Standarden EN ISO 11393 har ersatt den tidigare europeiska standarden EN 381. Kraven är oförändrade, men testerna har utvecklats. Plagg som är märkta med EN 381 får säljas tills vidare.

SÅGSKYDDSKLASS (EN ISO 11393-1)

Denna standard definierar vilken sågkedjehastighet sågskyddet hos olika typer av plagg ska klara av. Skyddets funktion bygger på att skyddslagrets fibrer dras in i motorsågens kedjehjul och omedelbart stoppar rörelsen om kedjans tänder träffar skyddet.

KLASS 0: 16 m/s. Gäller endast för handskar och sågskyddsjackor, inte tillåten för byxor eller sågskyddsdamasker (gaiters).

KLASS 1: 20 m/s. Den vanligaste skyddsklassen vid normalt skogsarbete. Lägsta klass för sågskyddsbyxor.

KLASS 2: 24 m/s. För kraftigare motorsågar och miljöer med högre skaderisk än normalt skogsarbete.

KLASS 3: 28 m/s. Den högsta skyddsklassen, avsedd för skogsarbete i miljöer med extremt hög skaderisk.

SÅGSKYDDSBYXOR (EN ISO 11393-2)

Sågskyddsbyxor finns i sågskyddklasserna 1 till 3 (se ovan, EN ISO 11393-1) och dessutom i de tre olika modelltyperna A, B och C. De senare beskriver sågskyddens placeringar och hur mycket av benen de täcker.

TYP A är den vanligaste. Sågkydden täcker benens framsidor (180 grader) samt fem centimeter till dels högerbenets inre del, dels vänsterbenets yttre.

TYP B är identisk med A, förutom att den har ytterligare fem centimeters skydd mot vänstra benets inre del.

TYP C har helt omslutande benskydd och är avsedda för extrema arbetsmiljöer eller personer som normalt inte arbetar med motorsåg.

Löstagbara benskydd med sågskydd, så kallade chaps eller ben-/byxholkar, som bärs över ordinarie arbetsbyxor ingår i EN ISO 11393-2 typ B.

SÅGSKYDDSJACKOR (EN ISO 11393-6)

Sågskyddsjackor är avsedda att skydda bröst, axlar och armar hos den som arbetar med motorsågen över axelhöjd, eller i lägen där den riskerar att slå tillbaka.

Observera att de inte ska förväxlas med skogsjackor som helt saknar skydd mot sågkedjor.

Sågskyddsjackor ska uppfylla sågskyddsklasserna 0 till 3 och klass 1 är den vanligaste vid skogsarbeten på marknivå. De finns också i två designutföranden.

TYP A har skyddande inlägg på axlar, armar och bröst. Skyddet ska täcka minst 80 procent av ytan på ärmarnas framsida. Den oskyddade delen av ärmarnas nederdel får inte överstiga 70 millimeter.

TYP B har fullständigt skydd av kroppens främre del när jackan är helt stängd.

SÅGSKYDDSHANDSKAR (EN ISO 11393-4)

Handskar omfattas av sågskyddsklasserna 0-3 och den vanligaste vid normal skogsavverkning är klass 1.

Det finns också två modell- eller designtyper som gäller såväl finger- som tumhandskar. Design A (överst på bilden till höger) anger att handskarna har skyddsinlägg på handens ovansida och att deras yta måste vara minst 110 millimeter bred och 120 millimeter lång. Design B anger att hela handens ovansida och samtliga fingrar utom tummen skyddas. Skyddet ska vara minst 190 millimeter långt.

SÅGSKYDDSKÄNGOR (EN ISO 20345, EN ISO 17249)

Kängor och stövlar som är certifierade enligt EN ISO 20345 har alltid tåhätta av sågskyddsmaterial samt sula med halkskyddande egenskaper. Dessa märks med SB.

Utöver de baskraven omfattas produkterna av ett stort antal varierande krav beroende på användningsområde. De anges med bokstaven S och en tilläggssiffra eller med en bokstavskombination. Se tabellen nedan.

Baskraven för sågskyddskängor ska kombineras med motorsågsskydd enligt EN ISO 17249 som omfattar sågskyddsklasserna 1 till 3. Skodonen ska ha ett genomgående skyddsområde som täcker plös och lask (skarv, fog), som i skissen ovan.

För skyddsklass 3 krävs även att skons överdel samt kanter har utökade skyddsområden.

SÅGSKYDDSDAMASKER (EN ISO 11393-5)

Sågskyddsdamasker eller så kallade gaiters bärs utanpå ordinarie plagg och skyddsskor ska uppfylla sågskyddsklass 1. De skyddar underben och vader.