Kata och banka för bockens bästa

Raggbocken, en av våra största skalbaggar, hör till de specialiserade insekter som far illa i det moderna skogsbruket. I Norrlands tallskogar var den vanlig fram till 1950-talet. Då var skogsbruket mer varsamt och utan maskiner.

– Skördare och skotare kör ofta sönder död ved, sedan kommer markberedaren och förstör det som är kvar, säger Roger Mugerwa Pettersson som är entomolog och extern resurs på SLU i Umeå och som även deltar i en forskargrupp som restaurerar skog.

Förr hade man också begränsade möjligheter att släcka skogsbränder, vilket gjorde att de ofta fick brinna ut. När tallarna dränkte in kärnveden med kåda för att läka brandskador bildades tjärved, eller fetved, och fallna tjärtallar är perfekta habitat för raggbockens larver.

I dag består Norrlands skogar mest av ungskog. Helikoptrar släcker bränderna och raggbocken har fått flytta söderut.

– För att utvecklas och överleva behöver larverna riktigt grova, solvarma tallågor, säger Roger Mugerwa Pettersson.

Det får inte finnas något enda skuggande sly i närheten, förklarar han.

– Om veden skuggas avstannar utvecklingen, men under bra förutsättningar blir larverna stora som prinskorvar. Spillkråkorna älskar dem, så de är bara säkra i kärnveden i lågornas inre. Tjärved skyddar bäst.

I Norrbotten är raggbocken utdöd och den är hotad i hela landet. De starkaste förekomsterna finns i södra och mellersta Sverige.

– På Gotska Sandön är den inte så ovanlig, där finns inga skogsmaskiner som kör sönder lågorna.

I Västerbotten finns den bara på två platser där Holmen har lyckats återetablera den genom att naturvårdsbränna cirka tjugo hektar per år de senaste 20 åren. Bränderna har skapat gles tallskog med mycket död ved, vilket gynnar arten bäst.

Skogar med mycket gran och lövträd är för skuggiga och fuktiga för raggbockar. Favoritmiljön är glesa gamla tallskogar där solen värmer silvergrå lågor, berättar Roger Mugerwa Pettersson. Sandmo eller hällmark är bra, där är markfukten lägre.

För att överleva behöver arten kontinuerlig tillförsel av talllågor eller grova tallstockar, helst med tjärved. Det tar dock nästan ett sekel för en brandskadad tall att bli ett raggbockshabitat. Veden ska hårdna i åttio år, sedan ska trädet dö, falla och lågan soltorka ytterligare fem år innan den duger för inflyttning.

Naturvårdsbränning är dyrt, men man kan göra enstaka, mindre bränningar. Är man inte utbildad är det bäst att anlita ett konsultföretag och be om offert på en budgetbrand.

Den som inte har bråttom kan själv skapa framtida livsmiljöer för arten genom att stressa tallar att bilda tjärved. I gengäld kan en rätt placerad stock eller låga av bra kvalitet härbärgera raggbockar i många decennier.

En metod att stressa trädet är att banka på det.

– I april när saven stiger går man ut och praktiserar mångfaldsbank. Det finns många olika knep. Man kan banka nertill på skorpbarken på ena sidan av tallen eller kata och skala av en del bark i längsgående riktning med yxan, det har samma effekt, säger Roger Mugerwa Pettersson.

Vid mångfaldsbanket skadas innerbarken och tallen producerar stora mängder kåda.

– Kärnveden dränks in och hårdnar. Skadorna och tjärveden gynnar många arter.

Tidsperspektivet kan få åtgärden kännas hopplös, men hade mångfaldsbank varit vanligt 1925 kanske raggbockarna varit fler nu.

Den vuxna raggbocken är nattaktiv under ett par veckor i slutet av juli och början av augusti. Den är svår att hitta, färgen är samma som tallbarken och den gömmer sig ofta under lösa barkbitar, men ser man avlånga, ibland mandelformade, centimeterstora hål på en låga kan raggbockar ha kläckts där och gnagt sig ut.

Larvernas gnagspån, som kan vara upp till två centimeter långa, är karaktäristiska för arten och lätta att upptäcka. Det gör det lättare att inventera artens förekomst.

– Ju fler gamla tallar det finns i landskapet, desto större är chansen att få se en raggbock. Bedrivs det naturvårdsbränning av tall i närheten ökar den.

Raggbocken är en så kallad paraplyart för tallskogar med höga naturvärden. Den har höga krav på sin livsmiljö, så om det finns raggbockar i ett område finns det förmodligen också andra ovanliga arter där, kanske även hotade.

På Artportalen (artportalen.se) kan man söka färska fynd av vuxna raggbockar i närheten.

– Om någon har sett den inom någon kilometers radie ökar oddsen för observation. Gå ut på natten när de är aktiva och häng upp ett lakan mellan tallarna. Lys med ficklampa så kanske du har tur, säger Roger Mugerwa Pettersson.

FOTNOT Katning innebär barkning av nedre stamdelen av levande tallar så att endast en smal barksträng lämnas kvar från roten upp till den obarkade stamdelen. Det görs för att få stammen att utveckla kåda eller kådrik ved.

TIPS / GYNNA RAGGBOCKEN

• Bästa raggbocksmarkerna är torra – sandtallskog, hällmarker och spricklandskap.
• Spara gammal tallskog. Håll den öppen genom att gallra.
• Öka förrådet av tallågor och stockar. Ju grövre desto bättre, minst 25 cm i diameter.
• Spara nedblåsta frötallar och ta tillvara grovt, ratat virke.
• Virket får inte ha röta.
• Lågor och stockar ska hållas torra, vindskyddade och sol­exponerade utan mycket markkontakt och ingen skugga.
• Röj regelbundet så att inte sly växer upp och skuggar.
• Kör inte över lågor och annan död ved. Lyft undan dem.
• Gör högstubbar eller ringbarka tallar så att de dör långsamt.
• Planera avverkning en solig sommardag för att hitta bästa platserna för lågor och stockar, kanske hyggen eller hyggeskanter i söderläge.
• En skördare kan skapa lågor genom att kapa tallar eller pressa omkull dem så att rotvältor bildas.