– Skogsindustrin är liksom motsatsen till ett innehållslöst men glassigt magasin: Här finns ett attraktivt innehåll dolt under en ganska tråkig yta, sa Katarina Berg, HR-chef på Spotify, på Skogsminglet som inledde evenemanget.
Men på Skogsäringsveckan syntes ingen tråkig yta. Dit kom Christer Fuglesang och berättade om sina rymdresor.
– Kanske kan vi plantera svensk skog på mars om 25-30 år, sa han.
Inte riktigt lika högt flygande är Fly Green Fund – en ekonomisk förening som vill samla in pengar till lokal produktion av bioflygbränsle. Vid de flygningar som hittills har gjorts i Norden har frityrolja använts som råvara. Men andra tänkbara råvaror är matavfall, alger och skogsavfall.
– I dag är det nämligen brist på flygbiobränslen, det tillverkas på bara tre håll i världen, sa Maria Fiskerud, vd för Fly Green Fund.
Bioekonomi, att byta fossilbaserade produkter mot förnybara, var temat för dagen. Träbyggandet har, bokstavligt talat, kommit att bli en stomme för bioekonomin.
Under dagen nämndes hur viktigt det är att stat och kommun styr sina upphandlingar mot byggnader i trä. Detta eftersom trä är förnybart och fortsätter att binda kol även när det används i konstruktioner.
– En vettig skogspolitik för att få ut trähusbyggandet på marknaden är prio ett, sa Per Lyrvall, Sverigechef hos Stora Enso.
Ana Betancour, rektor vid arkitekthögskolan i Umeå, påpekade några saker som har betydelse för vilka hus vi bygger.
– År 2050 bor 86 procent av industriländernas invånarna i storstäder. I utvecklingsländerna är motsvarande siffra 64 procent. Storstäderna kommer dessutom att drabbas av naturkatastrofer i större utsträckning.
– Framtidens städer behöver fler träbyggnader, inte minst för att de absorberar koldioxid, sa Ana Betancour
Och det är sagt många gånger men tål att upprepas: det går att bygga högt i trä. I Bergen i Norge finns ett 14 våningar högt trähus.
Medan trähusbyggandet når nya höjder, sker en revolution på fibernivå. Träfibrer kan bli till bilar, batterier och framför allt till kläder. I synnerhet cellulosabaserad viskos används allt flitigare. Kalsonger av äkta svensk tall och gran hade en central roll under dagen.
Vi fick också veta att statsstödda forskningsprogrammet Bioinnovation prioriterar forskning som ska få fram närproducerad skogsråvara till textilier.
Träförädling till en helt annan nivå kan bli aktuell inom nanoforskning. Professor Maria Strømme, Uppsala Universitet, berättade mest om nanoteknikens betydelse för cancerforskningen. Men hon nämnde också att skadade delar eller vävnader i kroppen kan repareras – och att man idag använder plastmaterial som mycket väl kan ersättas av cellulosa.. Hon tror även på smarta förpackningar och bakteriedödande plåster.
– Jag tror överlag att plasterna lika gärna kan bytas mot cellulosamaterial. Skogsråvara i dyra nanoprodukter skulle kunna bli lönsamma för skogsbolagen, sa hon.
Men mindre uppseendeväckande innovationer kan också göra stor nytta. Henrik Essén, Billreud Korsnäs, klädd i en vit kavaj av säckpapper, berättade om cementsäcken som bokstavligen försvinner när den läggs i cementblandaren. Den löser upp sig och blir ett med cementen. Kostnaderna för avfallshantering försvinner, cementspillet blir mindre och arbetsmiljön på byggplatsen bättre.
Vill du läsa mer om Skogsnäringsveckan? Eller en lång intervju med pristagaren Birgit Östman?
Läs SKOGEN 4 som utkommer 27 april!
Följande priser delades ut av Kungen på Skogsnäringsveckan: Birgit Östman fick Greve Carl Bernadottes Skogspris. Varsin Guldkvist gick till: Claes Fries, Håkan Dunberg och Peter Holmgren (som inte kunde närvara). Ali Naderi fick kompetensutvecklingspriset.