Dagens niondeklassare har blivit matade med liknande fördomar när de om några veckor går på jullov och grubblar över vad de ska kryssa i för gymnasieval efter skolstarten.
Resultatet har blivit att de skogliga naturbruksgymnasierna inte fyller sina platser och att betygskraven för höstens antagning till jägmästare var näst lägst av 26 utbildningsvarianter på SLU. 15,9 i meritvärde av 22,5 möjliga.
I ett kandidatarbete på skogsfakulteten gör Sandra Abrahamsson och Viktor Nilsson en rad intressanta men dystra iakttagelser. Omvärlden tror fortfarande att skogen kräver en stor och stark karl. Förskräckande många gymnasister klarar inte av att räkna upp tre saker man kan arbeta med i skogssektorn. Miljörelaterade jobb nämner nästan ingen.
Men skogen behöver inte bara fler kvalificerade sökande, utan även andra sorters: Rekryteringen till branschen fungerar i dag lite som i kungahuset. Uppdraget går i arv. Hälften av studiens skogliga universitetsstudenter hade släktingar som arbetat i skogen. Ännu fler var uppväxta på landsbygden och ytterligare fler kom från skogsägarfamiljer. Rejäla människor, men människor med likartad bakgrund, värderingar och talanger.
Även andra unga vill faktiskt ha mer information från skogsbranschen. Men de vill inte ha en broschyr, de vill ha ett ansikte. Därför är Skogen i Skolan och Framtidsresan två viktiga verksamheter runt om i landet, påpekar Abrahamsson och Nilsson. Men ”många skogsföretag är dåliga på att marknadsföra sig som arbetsgivare”.
De unga måste falla för skogen senast i högstadiet. Det är då de väljer naturbruksgymnasiet – och kan bli maskinförare – eller det allt mer försmådda naturprogrammet – där de flesta skogsakademikerna rekryteras.
Företag och skogsbrukare behöver visa ungdomar utan skog i släkten att skogssektorn erbjuder det de vill ha: meningsfulla jobb, roliga arbetskamrater, bra arbetsmiljö, bra betalt och en säker arbetsmarknad. Allt det borde skogsbranschen kunna erbjuda. Stundtals med råge. Vem lyckas du locka under jullovet?
SKOGEN 11/2014