De två intensivaste bränderna har nu gått ihop och bränt av ett område om 250 km2, med stora materiella skador. Och de verkar vara nästan omöjliga att bekämpa.
Termen ”megabrand” myntades i USA 2003 för att beskriva ett antal skogsbränder som brunnit sedan år 2000 med ett exceptionellt intensivt förlopp. Megabränder karakteriseras just av att de uppstår genom att flera mindre brandfronter går ihop och kommer att täcka en stor areal. De kommer delvis att utveckla sina egna lokala väder och vindbetingelser och blir därmed mycket svåra att bekämpa. De uppträder främst när det är varmt och torrt och där det finns stora mängder brännbart material i skogen. Resultatet efter branden blir mycket omfattande förstörelse av den gamla biotopen.
Den absolut största delen av skogsbränder i USA, 95%, låter sig lätt släckas, bara en väldigt liten del, mindre än 1 %, utgörs av megabränder. Dessa intensiva svårsläckta bränder kan konstateras i fält. Att förklara varför de uppstår är betydligt svårare, det rör sig om en kombination av alltför mycket brännbart material i skogen och lokala väderförhållanden. Ibland framförs det också att den personal som snabbt kan mobiliseras för brandsläckningen är betydligt mindre nu än bara för 10-20 år sedan genom att arbetskraften i jord- och skogsbruket minskat så drastiskt. Hur brandförloppet utvecklas lokalt har också stor betydelse. En amerikansk expert, mr Incoll, menar att en vanlig skogsbrand brinner med 2500kW/m eldfront, medan en megabrand kan utveckla 100.000 kW/m. Bara starka regn eller ett större avbrott av vegetationen i skogslandskapet kan stoppa en sådan brand.