– Det här klarar man inte internt, skriver forest.fi. De olika aktörernas egna intressen är allt för stora. Skogsägareföreningarnas 1 100 anställda drar till exempel in 30 miljoner euro (så gott som 300 miljoner kronor) i obligatoriska avgifter från skogsägarna.
– Och den offentliga sektorn använder 150 miljoner euro om året (en och en halv miljard kronor). Men då har man ändå inte räknat in utbildning, departement och universitetens forskning.
Utredarna konstaterar också att virkesmarknaden inte fungerar som den ska. Påståendet får en ganska påtaglig tyngd av att även de skogliga intressen som har bistått utredningen vill ha en översyn av någon utomstående part.
På det utrikespolitiska fältet ska Finland äntligen göra verklighet av påståendet att man är en skoglig supermakt, skriver forest.fi som publiceras av Finska forstföreningen. Dagens skogliga utrikespolitik håller inte måttet. Målet för utrikespolitiken bör ställas mycket högt: En fungerande internationell konkurrens. Det innebär att världen måste göra sig av med handelshinder i form av internationella avtal, EU-lagar, illegal avverkning, statliga subventioner, tullar och nationella specialregler.
Denna kamp bör inte minst drivas i internationella förhandlingar om klimatet och energin. Men det är tveksamt om det finns tillräckliga resurser för att driva en sådan utrikespolitik, menar utredaren, den tidigare premiärministern Esko Aho
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se