Järnek lanserades i höstas, ett mycket hårt virke med hög halt av järn. Materialet produceras genom odling av vanlig stjälkek på jordar med hög metallhalt i södra Sverige, i praktiken endast specialgödslade jordar och marker med slagg runt gamla järnbruk.
Virket är så hårt att det fungerar som beläggning på konstisbanor och används också i byggelement som utsätts för mycket slitage, som trösklar och fönsterkarmar. Däremot har man inte haft någon framgång i småskaliga försök att tillverka slitstarkt papper eller använda veden som biobränsle.
Skridskoåkare i Avesta sporthall klagar nu över att de blir bruna av konstisen på banan. En som har stått på ändan är besökaren Lena Huhtikuu, åtta år.
– Det ser ut som om man bajsat på sig, säger hon till Dalademokraten, men skrattar, medan mamma Sara ser lite mer besvärad ut över de bruna stråken på kläderna.
Flera kritiker ställer sig nu frågande till järnekens marknadspotential, också med hänsyn till invändningar från naturvården och det preliminära stoppet i FSC-certifierade skogar. Ett av problemen gäller skaderisken för hackspettar och andra hålbyggare som försöker hacka på framtida grövre ekar.
På Järnek AB i Örebro är ändå ägaren och upphovsmannen till materialet, Lars Haring full av förtröstan.
– Järnek går att använda som hållbarare alternativ inom i stort sett alla områden där solidträ kommer till användning. Vi har också diskussioner med IKEA om att leverera råvara till serien Ekedal, en serie möbler för extra vilda barn. Det är bara tillämpningar där vikten är begränsande som vi avvaktar med att utveckla. Vi har avböjt att leverera golv till de översta våningarna i höghusen som byggs i trä i Sundsvalls hamnområde.
– Om vi mot förmodan inte kommer till rätta med korrosionen har vi också alternativa material på gång. Vi har köpt upp all tillgänglig mark kring koppar- och silvergruvor inom den del av landet där eken kan växa. Bland annat har vi varumärkesskyddat begreppet Silverek. Namnet finns visserligen redan på en annan växt men den är ganska oansenlig och namnet var inte skyddat. Vi har föreslagit att den gamla silvereken ska kallas gråväxt.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se