Med stort vemod nåddes vi vänner, kollegor och forna arbetskamrater av budet om Jan Remröds alltför tidiga bortgång den 7 februari 2015.
Jan Remröd avlade Civiljägmästarexamen vid Kungl. Skogshögskolan 1967 och vann skoglig doktorsgrad 1976. Han utnämndes därefter till docent och var under perioden 1989-1992 biträdande professor i skogsskötsel vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Jan hade en imponerande yrkeskarriär. Efter en kort tids anställning vid Skogssällskapet rekryterades han 1968 till det nyinrättade Institutet för Skogsförbättring. Som forskare och samtidigt chef för institutets anläggning i Sundmo, fick han året därpå ansvaret för dess flytt till den nybyggda forskningsstationen i Sävar.
1977 utsågs Jan till skogsvårdschef vid dåvarande Domänverket, för att fem år senare tillträda en befattning som informationschef och skoglig expert vid Korsnäs AB. 1984 rekryterades han som skogsdirektör till branschorganisationen Skogsindustrierna, för att senare bli dess verkställande direktör. En befattning han innehade till sin pensionering 2004.
Jan Remröd var en av sin tids stora inom svenskt skogsbruk och skogsindustri. Han var vida känd även i den internationella skogsvärlden. Med sina djupa kunskaper och skarpa intellekt hade han under flera decennier ett betydande inflytande över utvecklingen inom svensk skogsnäring. Hans framstående insatser uppmärksammades bl.a. genom det prestigefyllda Greve Carl Bernadottes Skogspris 1999. Han var ledamot av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA), liksom av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).
Andra minnestecknare lyfter fram Jan Remröds stora betydelse ur ett industriperspektiv. Vi vill särskilt framhålla hans viktiga insatser för svensk skogsskötsel och skogsträdsförädling.
Genom omfattande och insiktsfull forskning kunde Jan och medarbetare under 1970-talet utarbeta s.k. flyttningsmallar för tall och gran. Scheman som visar att (och hur) tallfrö bör hämtas norrifrån för att öka härdighet och tillväxt vid sådd och plantering i Norrland, medan granfrö skall hämtas söderifrån för att ge motsvarande effekt. Hans forskning genererade också värdefull kunskap om lämpliga tidpunkter för kottinsamling i tallfröplantager, om blomningsstimulering i granförplantager, liksom för utveckling av metoder för härdighetstestning av skogsplantor. Redan 1977 publicerade han en, väsentligen fortfarande tillämpbar, produktionsmall för contortatall i norra och mellersta Sverige. Han lade sedan grunden till Sveriges långsiktiga förädlingsprogram för contortatall, baserat på urval av plusträd över hela västra Kanada.
Jan Remröds välunderbyggda forskningsresultat fick snabbt genomslag i skogsbruket. Med sina ledande befattningar i såväl statlig som privat skogsförvaltning, parat med samtida akademiska åtaganden, kunde han sedan också själv handfast verka för att denna och annan skoglig kunskap kom till bred praktisk tillämpning.
Steget över till industrisidan innebar på intet sätt att Jan lämnade sitt engagemang för skogen. Genom deltagande i en över tid lång rad kommittéer, råd och andra grupperingar verkade han för en helhetssyn på den skogliga värdekedjan. Skogsgenetik med skogsträdsförädling låg alltid nära hjärtat. När Institutet för Skogsförbättring och Forskningsstiftelsen Skogsarbeten 1992 gick samman i Skogsbrukets Forskningsinstitut, Skogforsk, var Jan en stark röst för att skogsträdförädlingen inte skulle nedprioriteras i det nya institutets verksamhet.
Som mångårig ordförande i Föreningen Skogsträdsförädling, en funktion han upprätthöll till sin bortgång, behöll Jan Remröd närkontakt med skogsgenetiken. I denna roll var hans gedigna kunskaper inom området en garant för att de betydande forskningsanslag som Föreningen årligen utdelar, alltid tilldelades kompetenta forskare och projekt med hög vetenskaplig kvalitet och relevans. Han initierade också och var ordförande för den framgångsrika forskarskolan i Skogsgenetik och Förädling 2004-2012.
Jan Remröd var en omtänksam person som uppmärksammade alla i sin omgivning. Egenskaper som särskilt fick unga medarbetare att växa och känna sig sedda. Att inte längre få höra Jans vänliga stämma och ta del av hans genuina klokskap och lågmälda, intelligenta humor skapar stor saknad. Men hans gärningar och minne kommer att leva länge.
För Skogforsk och Föreningen Skogsträdsförädling
JAN FRYK
STEN JONSSON