Utöver den traditionella mässverksamheten med maskinvisningar och företagsmontrar fanns en scen på Skogsmaskindagarna i mitten av maj, centralt placerad på mässområdet. Den delades av Föreningen Skogen och Mellanskog, där föreningen ansvarade för innehållet den ena dagen och Mellanskog den andra.
Jämställdhet i skogssektorn var ett av ämnena. Nathalie Häggström från föreningen Skogen delade med sig av sina erfarenheter – goda som dåliga – och tipsade om hur saker kan bli bättre.

Hon är skogsmästare och skoglig marknadskoordinator på Skogen i Skolan och hennes utgångspunkt i jämställdhetsfrågan att det framför allt är en rättvisefråga: Att alla ska behandlas lika och att skogssektorn ska vara en arbetsplats där alla ska kunna utföra ett bra jobb och må bra när man kommer hem efter arbetet.
Stora steg – mycket kvar
Det finns mycket kvar att göra, konstaterade hon, även om stora steg har tagits på många arbetsplatser.
– Skogsbranschen är i stort behov av arbetskraft. Det handlar också om framtiden och branschens överlevnad. Vi behöver alla tänka till ett extra varv kring jämställdheten, sa Nathalie Häggström.
Hon tog talesättet ”skinn på näsan” som ett exempel.
– En kvinna med skinn på näsan har varit en positiv grej, att man är tuff och tålig. Men ska man behöva vara tuff och tålig för att kunna passa in på ett jobb? Nej, skogssektorn ska vara en arbetsplats för alla, underströk Nathalie Häggström.
Trivs med arbetsuppgifterna
Hennes erfarenhet av kvinnor som har lämnat skogsbranschen är att de har gjort det på grund av den psykosociala arbetsmiljön, inte för att de har vantrivts med arbetsuppgifterna. Redan under de gymnasiala skogsutbildningarna stöter de kvinnliga eleverna på problem, just för att de är kvinnor.
Något som sticker ut är att tjejer har svårare att hitta praktikplatser än killarna.
– Det vill jag skicka med till alla entreprenörer som tar emot praktikanter: Se till att välkomna tjejerna och var en arbetsplats som de vill komma tillbaka till.
Samma krav – samma stöd
Det gör entreprenören enligt henne bäst genom att behandla alla lika, inte genom positiv särbehandling. Man ska ställa krav och ge samma stöd.
Slutklämmen på föredraget blev ändå att mycket har blivit bättre och att branschen är på rätt väg. Hur länge det kommer att dröja innan vi är i mål hade Nathalie inget svar på, men för att kunna gå fortare fram är det nödvändigt att alla tänker på jämställdhet.
– Det har mest varit kvinnor som engagerat sig i jämställdhetsfrågan, och vi är för få i sammanhanget. Jag tror att många är för den här kampen, men hur ska vi bli jämställda om inte männen också engagerar sig?
Som arbetsgivare, hur ska man tänka?
– Var en förebild och sätt tydliga gränser kring hur det ska vara på arbetsplatsen. Vi är människor och det kan fortfarande bli fel. Men med rätt inställning kan man reflektera över det som inte blev bra och rätta till det nästa gång, sa Nathalie Häggström.