ÄFG9 (älgförvaltningsområde 9) i Västra Götaland skriver också i sin debattartikel att det krävs att vi går ut i skogen och inventerar.
Det är kloka ord.
Men tyvärr så lever ÄFG 9 inte efter det de själva skriver. Tvärtom, så förhindrar de en ökad avskjutning där det finns svåra älgbetesskador. I licensområdet Ryda/ Håkankila jaktlag är jägare och markägare helt ense om att betestrycket är för högt och har varit det i många år. Jägarna och även jag själv har påtalat problemet både nu och tidigare, för länsstyrelse och ÄFG 9.
Men när länsstyrelsen vill öka tilldelningen något så anser inte ÄFG 9 att så ska göras och länsstyrelsen följer det ÄFG 9 anser. Detta har upprepats flera år i rad.
Resultatet av ÄFG 9:s ställningstagande kan beskådas i min egen skog med både tallmark och granmark. Jag bedömer att över 90 procent av ungtallarna har betesskador.
Mest flagrant är det som hänt i en tallföryngring, där en tät frötallskärm ställdes år 2010 och ett mindre område hägnades in.
Inne i hägnet frodas tallen, utanför hägnet finns inte en obetad tall. Tallarna är små och förkrympta. På flera ställen helt utgångna, då de blivit så hårt betade.
Jag känner ett ansvar för min skog och vill att den ska förvaltas väl. Jag tillfogas även allvarlig ekonomisk skada. Det förefaller som jag är helt maktlös. Jägarorganisationen hindrar mig från att få upp tall på tallmark, vilket kan vara förödande i ett framtida varmare klimat.
Varför beter sig ÄFG 9 på detta sätt?
ANNIKA FAGERLIND
Skogsägare
Sär här bra har den hägnade tallföryngringen klarat sig.