DET VAR 1962 som Harry och Greta Andersson övertog den nästan 200 hektar stora skogsfastigheten. Den var sönderhuggen och i dåligt skick. Harrys mål blev att bruka skogen maximalt och att senare kunna överlämna en bärkraftig skog med hög volym och fin kvalitet till nästa generation.
”Intensiv skogsvård rena livsglädjen” är ursprungligen skriven av Matts Bildström och publicerades först i Tidningen SKOGEN nr 8 2011. Det här är en del av serien ”Årsringar” där vi lyfter fram material ur tidningens arkiv.
Harry satte igång direkt, avverkade friskt och satte ny skog.
– Belackare undrade vad allt slit tjänade till. Jag fick kommentarer som att ”du kommer aldrig att hinna få en ny skog under din livstid”. Idag kanske de tänker annorlunda. Man kan till exempel få ut två timmerstockar från många av de tallar jag planterade på 1960-talet, konstaterar Harry.
– Som barn började jag arbeta tillsammans med pappa i skogen. Jag fick tidigt lära mig att man måste ge utrymme åt de träd som ska utvecklas. Även dikningens fördelar blev jag tidigt medveten om. Effekterna av dikningen har medfört att fastighetens produktiva skogsmark utökats med 15 hektar.
Harry har röjt skogen i omgångar och stamkvistat praktiskt taget hela sin produktiva skogsmark om 150 hektar. Den första stamkvistningen utför han alltid innan svartkvisten börjat visa sig. Därefter kvistas träden upp till tre gånger, men endast i grönkvist. Det gäller både björk och tall samt i viss mån även asp.
– Stamkvistningen ger inte bara högre kvalitet utan också ett bra ljustillskott som värmer marken och påskyndar förmultningen, och tillväxten på skogen.
Som en pelarsal
STAMKVISTNINGEN har gjort att skogen idag liknar en pelarsal.
Samtidigt som skogen skötts intensivt har Harry på vissa områden helt avstått från allt brukande. Där har skogen fått utvecklas helt efter naturens egna spelregler vilket ger fastigheten en skön kontrast.
Idag är Harry Andersson 80 plus. Arvsskiftet är klart men inte verkställt. Han kan börja dra sig tillbaka och är nöjd med sin livsgärning.
Målet är nått med råge. När Martin lämnar över till nästa generation är det en fastighet med betydligt större virkesvolymer än vad som fanns när familjen övertog skogsskiftet.
Det märks att skogen givit Martin en me-ningsfull syssla.
– Det är en fantastisk resa att få följa och sköta om en planta man själv satt. Dessutom märker man hela tiden vilken effekt skogsvården har och det ger en sann glädje i det ibland hårda arbetet man utfört, säger Harry.
Minnen från ett liv i skogens tjänst
PÅ SKOGENS FRÅGA om han har några negativa minnen från skogsbrukandet svarar Harry att älgåren på 80-talet var en verkligt jobbig period.
– Älgarna betade och vandaliserade stora områden, då kändes det mycket svårt. Men med facit i hand blev inte skadorna så svåra som jag först trodde. Gran- och björkinslagen fick öka och efter omständigheterna ser det fullt acceptabelt ut i dag.
Jonny Stenmark på Holmen skog i Norsjö känner väl till Harry och hans marker.
– Framför allt är det hans sätt att röja i omgångar, och dra igång redan när plantorna är små som varit ett bra recept för att öka tillväxt och kvalitet. Även dikningen har betytt mycket på Harrys marker.
– Hur mycket stamkvistningen ökat värdet på virket är däremot omöjligt att säga, men det är ingen tvekan om att Harry med sin arbetsinsats ökat avkastningen rejält i jämförelse med ett mer normalskött skifte.
Skogens Årsringar
Genom Tidningen SKOGENs Årsringar blickar vi tillbaka på svenska skogsnyheter från förr. Vi lyfter fram något minnesvärt, högaktuellt eller bortglömt från arkivet. Efter att ha bevakat den svenska skogen i över 110 år finns det en hel del pärlor på lager.
