Sedan 1950-talet förutsätter alla rådgivare att skogsägarna har samma mål som Staten och Kapitalet (högsta möjliga skogstillväxt). Fast man brukar linda in det lite.
”Vad vill du med din skog?” frågar såväl myndigheter som skogsbolag beskäftigt. ”För att skogen ska bli vad du tänkt är det viktigt att sätta mål utifrån dina intressen och den inriktning du vill ha.” Varpå följer skötselmall 1A: slutavverkning, plantering av tall eller gran, röjning, gallring och slutavverkning igen. Och så den obligatoriska avslutningen för att få dig att fatta att skogen ska lämnas åt experterna: ”Kom ihåg att det är lätt att bli tidsoptimist och skogen växer ifrån dig.” som Skogsstyrelsen uttrycker saken.
En bok som söker nya vägar är Föreningen Skogens nya Skogstokig — 28 alternativ till alla som tänker nytt. Här staplas inspirerande idéer på varandra. Dessutom får du konkreta tips om hur du genomför dem. Det är den första bok som täcker hela spektrat från ett eget intensivskogsbruk till odling av rödlistade skogsarter. Här hittar du klimatskogen, 1700-tals-skogen, blandskogen, körsbärsskogen, julgransskogen och fågelskogen — för att bara nämna några.
Boken ger inte bara inspiration. Författaren Carl Henrik Palmér, som är lite av skogsbrukets enfant terrible, ger dig också en kulturell lektion — en inblick i skogstjänstemännens drivkrafter. För om du vill ha alternativ skötsel är risken stor att virkesköparen eller inspektorn under sitt stora köpbeting varken kan eller vill avvika från skötselmall 1A. Här finns små tips:
”Vill du inte reta upp din skoglige rådgivare så behöver du inte ens kalla det för blädning. Alla som är traditionellt skogsutbildade har lärt sig att avsky ordet blädning (inte så mycket av egen erfarenhet, för de flesta av dagens tjänstemän har aldrig sett en riktig blädningsskog. Nej, det är mer en känsla i branschen.) Kalla det gallring istället.”
och obekväma sanningar:
”Däremot är det tveksamt om du som klimatengagerad skogsägare ska sälja massaved. Speciellt tidningspapper har en urusel energibalans. Med stora elslukande kvarnar mal man ner din granmassaved. Och nu pratar vi elslukande. Ett större tidningspappersbruk kan konsumera två procent av all el som går åt i Sverige! Och det är bara ett bruk.”
Tyvärr är bokens bilder lika förutsägbart trista som texten är bubbligt inspirerande. Omslaget är en psykedelisk röra och i inlagan trängs träd och djur. Människor — även skogsägare — triggar faktiskt mer på medmänniskor än träd och jag tycker att ett modernt bokprojekt kräver en större ansträngning. På 28 bilder visas endast två ansiktsuttryck — varav det ena är en lajvande orch (eller om det är en desperat virkesköpare som inte fått ihop sin månadsvolym).
Är då detta en bok för skogstokiga? Ja. Är det en tokig skogsbok? Nej, den är inte så tokig alls. Tvärtom.
Text: Sverker Johansson
Skogstokig är på 72 sidor och utgiven av Föreningen Skogen. Beställs enklast via www.skogen.se. Kostar 90 kronor för medlemmar i Föreningen. 140 kr för övriga.