Det är forskare från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Umeå som undersökt om täthet av hjortdjur, tillgång på tallfoder och snödjup kan förutspå viltskadornas omfattning.
”Det vi kan se är att de faktorer som påverkar viltskador på tall skiljer sig åt regionalt. Men gemensamt för hela landet är att mängden tall är en av de viktigaste faktorerna för andelen viltskadade tallar. Mer tall resulterade i färre viltskador, säger doktorand Sabine Pfeffer i ett pressmeddelande från SLU.
I norra Sverige är situationen speciell eftersom älgen i stor utsträckning saknar konkurrens från andra hjortdjur. Men inte ens där kan man alltid sätta likhetstecken mellan ett stort antal älgar och betesskador. Mängden tallfoder, mängden älg och mängden snö spelar lika stor roll i norr, säger Sabine Pfeffer.
I söder är det istället mängden andra hjortdjur och mängden tallfoder som spelar in.
MER TALL – MINDRE SKADOR
I Svealand fann forskarna att det i områden med mer tall var färre viltskador och tvärtom. Inget direkt samband fanns mellan mängden älg och mängden viltskador på tall. Inte heller i Götaland hittade forskarna något samband mellan viltskador och älg. Däremot var mängden tall och mängden rådjur viktiga. Det fanns dessutom en tendens till att mängden kronhjort också spelade roll.
”Särskilt stora problem med viltskador på tall finns i områden där det finns lite tall och många andra hjortdjur utöver älgen”, säger Sabine Pfeffer.
I dag väger skogsskadorna tungt när det ska beslutas om hur många älgar som ska skjutas. Från tidigare forskning på SLU vet forskarna att de flesta tallarna faktiskt betats av älg. Samtidigt är bärris, som blåbär och ljung, en viktig resurs för alla hjortarter och konkurrensen om föda från de mindre hjortarterna kan tvinga älgen att äta mer tall. Att öka mängden tall och ta hänsyn till alla hjortarter i förvaltningen är vägen framåt, enligt forskarna.
”Förvaltningen behöver ta ett helhetsgrepp för öka chansen att nå målen om minskade skogsskador,” säger Sabine Pfeffer.