Inger Sandström brinner för kulturmiljöerna som finns i våra skogar och sprider gärna kunskap om dem. Hon gör det med stor iver och förmåga att skapa goda relationer, säger flera som har samarbetat med henne. När hon behövs som bollplank ställer hon alltid upp.
Inger är arkeolog och har under decennierna på olika sätt arbetat med rådgivning kring kulturlämningar i skogarna. Hon har väglett såväl nybörjare som professionella.
Just nu leder hon ett projekt där arkeologer granskar fynd som registrerats i Skogsstyrelsens databas kallad Skog och historia.
Dessutom har hon mycket kontakt med skogsägare. Det tycker hon är roligt.
– Jag tycker att det finns många som är både kunniga och intresserade, säger hon.
En vanlig fråga handlar om vilken typ av fynd man har på sina marker. Inger Sandström brukar tipsa om Skogens pärlor, en öppen karttjänst på Skogsstyrelsens webbplats.
Där finns över en halv miljon värdefulla kultur- och naturmiljöer registrerade.
Markägarnas frågor beror en hel del på var i landet fynden finns. I Jämtland, där Inger Sandström är mest verksam, är lämningar som kolbottnar, fångstgropar, fäbodvallar och tjärdalar vanliga. I södra Sverige kan det i stället röra sig om röjningsröseområden, det vill säga spår från en tid då sten röjdes bort för att skapa odlingsytor.
När fynden upptäcks är det viktigt att markera dem, lämpligen med så kallade kulturstubbar.
– Men tänk på att de ska placeras rätt, inte direkt på lämningen utan på behörigt avstånd, säger Inger.
En ganska spridd missuppfattning är man måste avstå från avverkning vid lämningar. Så behöver det inte vara.
– Oftast är det bra om träden tas ner, annars kan de blåsa ned och skada fynden, säger Inger.
Att markbereda på eller precis intill en lämning är aldrig någon bra idé. Flest allvarliga skador på lämningar uppkommer i samband med just markberedning. I kulturhistoriska miljöer kan det dessutom finnas värdefull information i jordlagren. Om de rivs upp försvinner möjligheten att datera fynden.
Inger Sandström har noterat en sak som har stor betydelse för om fynd skadas eller ej.
– Det är jätteviktigt att planera noga inför gallring och avverkning, säger hon.
Det är också viktigt att informationen om lämningarna följer med i alla led när skogsbruksåtgärderna utförs. Inte minst om man byter skogsskötselföretag. Det förekommer att en första entreprenör lämnar kulturstubbar som en efterföljande sedan inte respekterar.
Inger Sandström tycker att det är en stor förmån att i sitt jobb få bidra till bevarandet av kulturlämningar.
– Samhället har beslutat att vi ska vårda vårt kulturarv, så det här är en fråga som berör oss alla.
När Inger Sandström mottog Silverkvisten på ett av Skogsstyrelsens seminarium i Östersund i december blev hon hedrad, men samtidigt uppriktigt förvånad.
– Jag har inte direkt tänkt på att just min arbetsinsats skulle vara speciell. Jag har mer sett det som att jag är en länk i ett viktigt samarbete mellan markägare, företag och myndigheter, säger hon.
FAKTA / INGER SANDSTRÖM
Yrke: Arkeolog.
Ålder: 60 år.
Familj: Maken Håkan, två döttrar och två barnbarn.
Bor: Dvärsätt i Krokom utanför Östersund.
Bakgrund: Arbetade tidigare inom handeln. Studier vid Umeå universitet och Mitthögskolan i Östersund med arkeologi som huvudämne.
Fritidsintresse: Vistas i naturen, gärna i kombination med fiske eller sökande efter okända kulturmiljöer.
Drömmer om: ”Skulle vara kul att hitta en runsten belägen norr om den nordligaste kända på Frösön.”
SKOGEN 1/2019
