Ingen hållbarhet utan lönsamhet

Bild för Karin Lepikko Written by Karin Lepikko On the
DEBATT Det ter sig märkligt när ledande talespersoner för skogsbruket skriver långa debattartiklar utan att nämna ordet lönsamhet. Utan lönsamhet blir det ingen fossilgrön bioekonomi, skriver skogsägaren Leif Öster som reflekterar över två saker som har stor betydelse för skogsbrukets framtid.

 

Annons
Annons

Om lönsamheten

En stor poäng med att vara skogsägare är  att det bidrar till ens försörjning. De flesta skogsägare bor fortfarande på eller nära sin skogsfastighet och har behov av klirr i den egna kassan. Därför är det mycket bekymmersamt att avverkningskostnaderna fortsätter stiga mycket snabbare än konsumentprisindex. Virkespriset beskriver motsatt utveckling. Sammantaget har skogens roll som försörjningsunderlag för svensk landsbygd minskat med många miljarder kronor. Varje år.

Fortsätter denna utveckling blir skogsgårdarna en sorts dyrt lyxboende på landsbygden, där ens levebröd måste komma från annan verksamhet. Familjeskogsbruket ersätts med ett rent hobbyskogsbruk. Hur det påverkar samhällets framtida syn på äganderätten, vet vi inte.

Därför ter det sig märkligt när ledande talespersoner för skogsbruket, skriver långa debattartiklar, utan att nämna ordet lönsamhet. En motvikt är LRF Skogsägarnas ordförande Sven Erik Hammars enskilda yttrande i den 1300 sidor långa klimatrapporten från Miljömålsberedningen, som kom i somras.

Hammar pratar klartext:

” Vid val av styrmedel och åtgärder är det viktigt att jord- och skogsbrukare har tillfredställande lönsamhet. Utan lönsamhet kommer inte markägare att investera i hållbart jordbruk eller långsiktiga skogsvårdsåtgärder…”

Så enkelt är det. Utan lönsamhet, blir det ingen fossilfrigrön bioekonomi.

Ett lönsamt skogsbruk kräver teknik- och metodgenombrott. Men det behövs också en förädlingsindustri som tjänar pengar och kan betala för sig. Därför är det djup oroande att vi skogsägare bara lägger 65 öre per kubikmeter till forskning och utveckling.

Den samlade näringen investerar bara en fjuttig procent av omsättningen i framtidens produkter och metoder. Vi skulle behöva skapa helt nya och innovativa forskningsmiljöer med rejäla budgetar för att få nya produkter för högre värde på både vårt virke och slutprodukter.

I annat fall kommer Sverige bli ett råvaruproducerande land för lågförädlade produkter. Och det betalas dåligt!

 

Om kommunikationen med allmänheten:

Hur vi kommunicerar  har stor betydelse för allmänhetens uppfattning om oss.  Och regeringar lyssnar på vad allmänheten anser. Problemet är att svensk skogsbruk knappast kommunicerar med allmänheten längre.

I skogsbrukets egna tidningar och mässor framförs oro över inskränkningar av äganderätten. Här lyfts samtidigt alla positiva sidor med ett uthålligt skogsbruk. Men tyvärr, vi pratar för fel målgrupp. De 97 procent av svenska folket som inte är skogsägare och inte går på skogsmässor misstror vår näring och kommunikationen med dem är mycket begränsad.

Förstår inte skogsbruket att mycket av skogsdebatten, som nu sker, är en konsekvens av att medborgarna  ifrågasätter trakthyggesbrukets förmåga att nå de politiska målen för naturvård?

Skogsbruket har förvisso många positiva berättelser att delge allmänheten, men budget för detta saknas nästan helt. De små resurser som finns, läggs på interna tidningar och egna mässor. I början av 80-talet satsade skogsbruket ungefär 100 miljoner konor årligen på kommunikation. Det motsvarar en kvarts miljard konor i dagens penningvärde. Enbart Domänverket satsade då årligen cirka 40 miljoner kronor, varav merparten var riktad mot allmänhet och slutkonsumenter. Nu är det ganska tyst.

Nej, mer pengar måste avsättas för både forskning och utveckling samt kommunikation med allmänheten. Dessutom måste vi snart komma överens i naturvårdsdebatten, genom att kompromissa.

Allmänheten ser nämligen en  naturvårdsdebatt där parterna sällan lyssnar på varandra

Det finns en stor diskrepans mellan skogsbrukets åsikt att det inte behövs mer skyddad natur – och en stat som skriver på ett Nagoya avtal om att 17 procent av alla svenska marker ska skyddas.

 

Till sist:

Vi måste snart få till ett handslag om hur mycket som ska skyddas och hur vardagshänsynen ska utvecklas. Skyddsformerna fungerar delvis som kommunicerande kärl: Ju större hänsyn i det brukade landskapet, desto mindre reservatsarealer krävs.

I arbetet med det nationella skogsprogrammet finns nu förslag om nya skyddsformer, bland annat så kallad dynamisk naturvård  (DYNA,) där skogsägaren kan få löpande ersättningar för naturvård. Det är ett intressant förslag.

När alla är sams om målen,  måste besluten finansernas fullt ut. Vi är många skogsägare som med stolthet kan acceptera att våra skogar skyddas - men då vill vi ha marknadsmässigt betalt.

När det gäller utökad finansieringen av naturvården borde skogsägarna och naturvården kunna kroka arm med varandra.

 

Leif Öster

Skogsägare i Avesta

Opinion
Publicerad:
  • Bra vårförsäljning i bygghandeln

    Det blev ett lysande andra kvartal för byggmaterialhandeln som har sin viktigaste försäljningsperiod under vår och försommar.
  • Annons
  • Många ekorrar sjuka av parasit

    Kategorier: ekorre, Cryptosporidier
    Mer än var tredje ekorre kan vara smittad av parasiten Cryptosporidier, visar ny forskning. Smittan kan orsaka kraftiga diarréer även hos människor.
  • Virkespriserna sjönk i juli

    Priserna på massaved och sågtimmer sjönk i södra och mellersta Sverige i juli, visar Virkesbörsens sammanställning. 
  • Annons
  • Bara el när Jämtkraft röjer

     I Jämtland röjs just nu ledningsgator för första gången helt och hållet med eldrift. Det innebär förstås fördelar för miljön, men kanske framför allt för personalen.
  • Virkesstudion #37 – Vad har hänt under sommaren?

    Kategorier: Virkesstudion #37
    I dagens avsnitt av Virkesstudion sammanfattar Carl Johan Moberg och Per Hedberg den händelserika sommaren.
  • Annons