Jag pratade nyligen med en ägare till 180 hektar skog i Sörmland om bland annat de fortsatt låga listpriserna på massaved i landskapet. Stora Enso och Billerud biter sig kvar vid 230 respektive 245 kronor per fub på tall respektive gran. Varför? Det går knappast att skylla på avstånden – i Sörmland är du knappast någonsin mer än tio mil från industrin.

Men i Östergötland och nordöstra Småland strax söderut ligger Holmens, Södras och Sveaskogs listpriser på 320 till 335 kronor med ungefär samma avstånd till exempelvis bruket i Skärblacka. 
Här behövs mer rättvisa. Landskapsgränserna är omoderna som områden för prissättning. Det vore bättre att införa större prisområden baserade på klimat, marktyper, bonitet och tillväxt och sedan tillämpa transportavdrag även söder om E18.

Om man utgår från medias rapportering om massavedssituationen talar mycket för höjda priser: Södra höjde massapriset från årsskiftet. Kameror ersätter virkesmätaren vid industrin. Och, inte minst, skördeförhållanden i Baltikum, Ryssland och även delar av Norden är svåra. Här hemma har det inte gett någon effekt, men i Lettland har priserna nått rekordnivåer – upp till 520 kronor (cirka 170 kronor går bort i drivning och transport). Regn har gjort att vägarna inte bär, men skiv- och pelletsindustrin betalar nästan vad som helst för att hålla produktionen igång.

Höjningarna på timmerprislistorna tycks vara fullbordade nu. Sveaskog i Skaraborg höjde granen från nyår, men ligger fortfarande 50 till 60 kronor efter Södra. Men kom ihåg att listorna ska ses som jämförelse av listpriser och inte vad skogsägaren till slut får. Påslag och bonusar etcetera är mycket vanliga i en god konjunktur som nu och då kan de privata uppköparna betala mer för timret än vad till exempel Södra gör enligt lista. 

Våren ska bli spännande. Efterfrågan på svenska sågade trä­varor är stor och tycks hålla i sig. Det är dags att påpeka något som det klagas på efter varje högkonjunktur: Risken för att ett överutbud uppstår så att priser och vinstnivåer sjunker. När den känsliga gränsen nås är svårt att avgöra. Det handlar om en balans mellan högkonjunkturens topp och att börja bromsa produktionen i tid.

Uppmärksamma läsare ser att Sveaskogs lista för Jämtland och ­Västernorrland utgår. Det beror på att bolaget knappast bedriver någon köpverksamhet i området. Här finns en lucka och det har säkert bidragit till att Norra Skogsägarna nu har skapat ett nionde virkesområde med kontor i Sollefteå och Härnösand. ­Föreningen säger att både virkesflödet och antalet medlemmar har ökat i området – som ligger inom Norrskogs domäner. Där är man inte glad över den hårdnande konkurrensen.

SKOGEN 1/2018