Ökad klimatnytta av skogen är möjlig, men det behövs tydligare spelregler om målet ska nås. Skogen verkar inte räcka till för alla nyttigheter den ska leverera.
Det är ett bekymmer att politiken inte har en tydlig riktning och att de skogspolitiska målen är för många och delvis motsägelsefulla.
Forskning om det svenska skogsbruket har visat att det är den brukade skogens tillväxt som ger klimatnytta. Forskning har också visat att det är möjligt att påtagligt öka den svenska skogens tillväxt med förbättrad skogsskötsel.
Samtidigt argumenteras för att mer skog måste undantas från skogsbruk för att bevara den biologiska mångfalden. Argumentet är baserat på omfattande naturvårdsbiologisk forskning.
Det är svårt att se hur man kraftfullt skulle kunna öka skogens produktionsförmåga samtidigt som man undantar betydande andelar av produktionsmarken från brukande. Det går inte heller att utveckla bioekonomin så att den skapar nya jobb och ekonomisk tillväxt i glesbygden om färre skogar brukas och skogstillväxten sjunker.
Med andra ord: finns det risk att vi ställer en miljövänlig nyttighet mot en annan, bevarande av biologisk mångfald mot klimatnytta?
Men istället för att samla sig till en avgörande strid mellan produktion och miljö anser vi det vara bättre att bredda diskussionen om skogens roll i ett fossiloberoende framtida Sverige. Den polarisering som vi nu ser i medierna riskerar att bidra till att försvåra arbetet med det nationella skogsprogrammet och en ny gemensam skogsstrategi.
Debatten behöver bli ett samtal som inkluderar självreflektion, utblickar i tid och rum och ökad förståelse för varför ”motståndarna” tänker annorlunda.
Arbetet med ett nationellt skogsprogram är en bra möjlighet till en konstruktiv diskussion om önskvärda framtider.
Det skriver professorerna Tomas Lundmark, Stig Larsson, Torgny Näsholm, Hjalmar Laudon och Urban Nilsson.