Visst är klimatet kärvt på försöksparken Flakaliden, sex mil väster om Umeå. Riktigt norrländskt med långa, stränga vintrar med korta dagar och korta somrar med långa dagar.
Men här visar försök på gran att det går att mer än fördubbla tillväxten om man anpassar gödslingen till trädens behov. Det är alltså inte i första hand det kärva klimatet eller våra långsamväxande trädslag som styr tillväxten i de svenska skogarna. Det är snarare tillgången på växtnäring, i norra Sverige främst kväve, som avgör hur stor tillväxten blir.
Forskarna har också visat på att gallringseffekten, tillväxten i de friställda träden efter gallring, helt uteblir om träden har fått all den näring och det vatten som de kan tillgodogöra sig.
Sune Linder, professor i skogsekologi vid SLU i Alnarp förklarar varför:
— När man gallrar påverkas tillgången på ljus, näring och vatten, vilket normalt medför att tillväxten ökar för de träd som lämnats kvar. I Flakaliden är tillgången på näring och vatten optimal redan före gallringen. Därför räcker troligtvis den ökade ljustillgången inte till för att kunna sätta igång tillväxten i de enskilda träden.
Lena Jonsson, platschef på Vindelns försöksparker där Flakaliden ingår, visar runt på den del av området där SLU sedan 1986 bedriver sina försök med maximal produktion. Beståndet, snart 50-årig gran, är planterat på skogsmark som är normal för landsdelen.
Lena förklarar hur gödslingen här skiljer sig från traditionell gödsling. Till exempel är näringstillförseln anpassad till trädens behov och utförs mer intensivt än vad som brukar vara normalt.
— I försöket ingår ytor som årligen gödslas med fastgödsel eller näringsbevattnas från mitten av juni till början av augusti. Dessutom har vi, för att få en rättvis jämförelse av tillväxten, lagt ut särskilda kontrollytor som inte får någon behandling alls.
— Vi undersöker även om vår intensivgödsling ger samma typ av problem som man har inom jordbruket. Till exempel mäts alla eventuella utsläpp av kväveoxider och lustgas eftersom de är betydligt kraftigare växthusgaser än vad koldioxid är. Dessutom håller vi ständig koll så att inte det läcker ut kväve i markvattnet. Om det skulle hända stoppas gödslingen på direkten, poängterar Lena Jonsson.
Sune Linder konstaterar att man ur utsläppssynpunkt kan gödsla rätt hårt så länge som man har koll på vad man gör.
— Men det är viktigt att veta att den här typen av gödsling ger en närmast dramatiskt förändrad markvegetationen. Den största anledningen är att det blir för mörkt för den normala växtligheten i de gödslade skogarna. Markväxande lavar kan dock växa till sig om de får tillräckligt med ljus. Problemet för dem är att de har mycket svårt att konkurrera med de gräsarter och växter som trivs i den här typen av näringsrika miljöer.
Text och foto: Matts Bildström