Joel Wretling, jägmästaren verksam i Malå mellan 1920 och 1952 gick emot dåtida praxis. Han tog sig an sönderhuggna skogar genom att föryngra med hjälp av bland annat kalhuggning och hyggesbränning. Han använde sig av fröträd och intensiv ungskogsskötsel.
Under decennierna har skogarna fortsatt att skötas flitigt för att öka tillväxten genom gallringar och gödsling. Hur har det gått då?
Jo enastående, enligt Sveaskogs områdesansvariga i Västerbotten Steve Johansson. I ett 88–årigt tallbestånd som besöktes var volyment vid en slutavverkning härom året 220 skogskubikmeter per hektar mot för Malå normala 155 skogskubikmeter. Dock, kunde konstateras, har kraven på naturhänsyn i den brukade skogen förändrats radikalt sedan Wretlinds dagar. Då skulle enbart produktionen maximeras.
–Idag är det lika självklart att delar av den brukade arealen lämnas som naturhänsyn, sa Steve Johansson.
MINDRE UTSLÄPP MED STOR BIL
Men dagens heta skogsfrågor togs också upp. Som nyttan av 74 tons lastbilar bara de fick tillgång till en större del än dagens drygt tio procent av det statliga vägnätet. Det kan jämföras med Finland som öppnat nästan alla sina vägar för de tunga bilarna. Enligt Sveaskog släpper en 74-tonnare ut 23 000 kilo mindre koldioxid per år jämfört med om motsvarande last fraktas med traditionella timmerbilar.
Viltförvaltning och betesskador ledde som vanligt till stort engagemang.
Björn Sundgren, jaktvårdskonsulent från Svenska Jägareförbundet, ställde upp som ensam representant för jägarkåren. Han lovordade det ”handslag” som just skrivits under av skogsbruk och Svenska Jägareförbundet. Där betonas att tonen mellan parterna ska vara respektfylld. Här har det brustit många gånger.
Vi fick veta att arbetet i förvaltningsgrupperna oftast fungerar bra men någonting händer på vägen ut till jaktlagen. Där förekommer det att uppsatta mål om avskjutningar inte hålls.
–Skogssektorn skulle behöva ambassadörer ända ut i skogen sittande på en stubbe tillsammans med jaktlaget, sa han.
Från skogsbrukets sida pratades om möjligheter att komplettera ouppfyllda mål med gästjägare eller rent av sanktioner för betesskador till jaktlag som befinner sig långt ifrån målen.
TIDSKRÄVANDE, VIKTIGA SAMRÅD
Samråd i tusentals timmar – rennäring och skogsbolag vittnade om en viktig men oerhört tidskrävande dialog. För oss blir det dessutom för kostnadskrävande, ansåg Magnus Andersson, renägare och skogsansvarig för Rans Sameby.
Han berättade att det finns skogsbruksåtgärder som faktiskt är till nytta för rennäringen, som ungskogsröjning. Värre är det med markberedning som klöser bort renarnas föda, nämligen marklaven.
–Kalhyggesbruk passar inte på renbetesmarker, sade han.
Mycket engagemang väckte också punkten om hur Sveaskog praktiskt går till väga för att leva upp till kraven om biologisk mångfald.
Hedlunda Industri i Lycksele berättade om nyttan av att vara placerad mitt i råvarubältet med tillgång till fururåvara med frisk kvist och jämna årsringar till en hypermodern möbeltillverkning.
ENIGA POLITIKER
Som sista punkt blev det politisk debatt med representanter för Socialdemokraterna, Moderaterna, Centern och Sverigedemokraterna som visade stor enighet. Bland annat ansåg samtliga att nyckelbiotopsbegreppet frångått sin ursprungliga betydelse.
–Det var meningen att peka ut skogens pärlor, inte handla om oändligt stora arealer, sa Johan Hultberg från Moderaterna och fick medhåll.
Att klaga på Skogsstyrelsen är ingen bra idé, poängterade dock panelen.
– Myndigheten handlar på uppdrag av regeringen, sa Socialdemokraternas Isak From.
På exkursionsmiddagen delade Föreningen Skogen ut Silverkvistar till skogens roligaste par. Erik Waffe Walfridsson har undervisat mer än 40 årskullar jägmästarstudenter på Skogis. Men priset fick han för sin ståuppkomik som med hustrun Lena Walfridssons smarta, roliga rim och sångtexter kan få vilken träaktig tillställning som helst att flamma upp.
Årets exkursion den 19 och 20 september med 150 deltagare avslutades med en inbjudan till Höstexkursionen 2019.
–Välkomna 1 200 kilometer söderut den 18 och 19 september 2019, sa Göran Örlander, skogsstrateg hos Södra som då står värd tillsammans med Föreningen Skogen.