– Bönder, skogsägare och ägare till entreprenadmaskiner får sina fordon och i vissa fall farmartankar länsade på drivmedel, konstaterar Oscarsson. Även utrustning och ibland hela maskiner stjäls. Men som näringsidkare i glesbygden är det ofta långt till närmaste polis. Även om ägaren skulle lyckas ta en brottsling på bar gärning vore det förenat med fara att ingripa.
Som brottsling är risken för att åka fast mycket liten om man ger sig på att stjäla från renskötare, jordbrukare eller skogsägare, framhåller han. Den polisiära närvaron i den svenska gles- och landsbygden är mycket låg, i synnerhet i norra Sverige. Kring millennieskiftet minskade antalet polisstationer ute i landet kraftigt. I dag är det av än större vikt att polisen är synlig och upplevs som närvarande även i glesbygden.
Som medborgare kan man förvänta sig att Polismyndigheten utreder brott ordetntligt, svarar Ygeman.
– Det är angeläget att även mängdbrott, exempelvis stölder, utreds och klaras upp – både för att ge de brottsdrabbade upprättelse och för att värna tryggheten i samhället.
Tyvärr går det att hitta exempel på fall där polisens handläggning inte motsvarar förväntningarna, medger inrikesministern.
– Den pågående ombildningen av polisen till en myndighet skapar förutsättningar för en polisverksamhet som är mer effektiv och håller högre kvalitet än den tidigare organisationen.