I ett debattinlägg menade jag att PR-kampanjen Den svenska skogen svajar med sina fakta. Av de reaktioner jag fått i sociala medier, per telefon och mail verkar alla vara överens. Skogsbruket måste hålla sig till fakta. Det är vi, näringen, som har kunnandet och om vi luras som blir det helt fel. I en replik lyfter Staffan Widstrand och Marcus Westholm in en annan viktig fråga. Vilken sorts skog odlar vi egentligen? I en replik på repliken kommenterar Riksskogstaxeringen hur de resonerar kring begreppet plantageskogar. Mest intressant med replikerna är att de leder fram till frågan om vilken sorts skog framtida generationer kan tänkas vilja ha?
VAD SKA SKOGEN ANVÄNDAS TILL?
Att vi behöver växande vitala skogar som skördas är nog de flesta ense om. Men vad framtidens skogar ska användas känner vi inte till. Vi vet inte ens om kartong och wellpapp kommer att finnas kvar i dagens omfattning. Kanske löser plastindustrin sina hållbarhetsfrågor. Just nu arbetar de med ett projekt som kallas ”Bränn ingen plast”. Det handlar om att få till funktionella system för materialåtervinning utan koldioxidsläpp. Där kolet lagras i produkter som cirkulerar och återvinns. Då hotas just kartong och wellpapp.
UTAN SPANING, INGEN ANING
I nästan alla andra branscher lägger man ner en enorm möda på att fundera kring dagens och framtidens slutkunder. Vad vill de ha för produkter och hur ska produkterna produceras? Detta är frågor som vi i skogsbruket borde ha högst upp på dagordningen. Men när skogsbranschen producerar en ny stor rapport om ”Skogsskötsel med nya möjligheter”, ja då saknas hela detta kapitel. Det kan bero på att de skogar rapporten föreslår ofta är skogar som allmänheten inte önskar. Rapportens många förslag mynnar nämligen ut i tätare och mörkare skogar. Allmänheten vill istället ha medelålders gallrade skogar, men de ser nästan ut att försvinna i de olika scenarierna.
OGILLAR MARKBEREDNING
Rapporten föreslår kortare omloppstider vilket innebär än mer kalytor i landskapet. Vem önskar detta? Däremot skulle många uppskatta om skogsbruket återgår till mer av överhållna timmerställningar och tallfröställningar med förstärkta hänsyn. Men finns detta ens med i rapporten?
Allmänheten gillar inte heller stora kalhyggen med ibland brutal markberedning. Allmänheten vill däremot att fler värdefulla skogar bevaras och mer av blandskog.
OKLART SEKTORSANSVAR
Ett stort bekymmer med dagens skogspolitik är det så kallade sektorsansvaret. Ansvaret kom redan 1988 i Birgitta Dahls miljöproposition. Många av de diskussioner vi har idag landar i oklarheter och avsaknaden av en konkret konsensus kring sektorsansvarets innehåll. Skogsbruket har helt enkelt haft en annan uppfattning än sektorsmyndigheten. Jag menar att begreppet ”frihet under ansvar” aldrig har fungerat. Det har däremot certifieringsreglerna gjort som har drivit fram bättre naturhänsyn. Och då framförallt FSC. Mycket av detta kokar ner i behovet av en översyn av skogsbrukets regelverk. Men en ny renodlad skogspolitik framstår allt mer som för smalt och omodernt. Vi behöver istället en bred samlad Miljö- och klimatpolitik där skogen får en central roll. Den nya politiken måste vara begriplig och kunna accepteras av de flesta
GÅRDAGENS SKOGSPOLITIK
Dagens skogspolitik är nämligen snart 30 år gammal. Dagens unga konsumenter är betydligt mer intresserade av hållbarhetsfrågor än vi äldre män. Men det är ofta vi äldre som styr dagens skogsbruk. Många av de som bestämmer i dagens skogar, träffade jag själv för första gången redan på det sena 80-talets skogsveckor! Vi har alla levt med 90-talets skogspolitik som kom till innan klimatfrågor, EU-inträde och massor av ny forskning. Med ålderns rätt är det dags för pension. För dagens skogspolitik är egentligen gårdagens. Våra ungdomar kommer döma oss hårt om vi inte lämnar efter oss skogar som brukats hållbart och klimatanpassat.
LEIF ÖSTER
skogsbrukare och turistföretagare