På 1990-talet satte den tyska miljörörelsen press på SCA att leverera sitt papper från ett kalhyggesfritt skogsbruk. Det rann ut i sanden, men ända sedan dess har en föreställning byggts upp i Sverige att Tyskland är mer eller mindre hyggesfritt, och kontinuitetsskogsbrukets hemland.
Men den bild som sprids än i dag i den svenska debatten, att tyska skogsbruket har valt bort trakthyggesbruket, är helt fel.
–Blädning är inte vanligare än i Sverige, kanske tvärt om. Den siffra jag har fått fram ligger under en procent för Tyskland. Det säger Jonas Cedergren, fristående konsult som gjort en skogsundersökning bland 13 nordeuropeiska länder åt det europeiska skogsforskningsinstitutet EFI.
–Skärmar är däremot mycket vanligare än i Sverige. Man planterar bara 20 procent av skogen, och skogsfolk säger att det är av ekonomiska skäl.
Tyskland har alltså inte övergett det som vi i Sverige kallar trakthyggesbruk. Men terminologin är olika mellan länderna, påpekar Jonas Cedergren. En skärmställning är självklart kontinuitetsskogsbruk för tyskarna, och lika självklart trakthyggesbruk i Sverige.
Han presenterade de preliminära resultaten av sin studie på Virkesforum och fick genast medhåll av Södras skogschef Göran Örlander.
–”Hyggesfritt” är på sina håll i Tyskland förenligt med tre hektars hyggen och fröträdställning. Och så ser ju hälften av skogsbruket ut hos oss i Götaland.
I den svenska debatten framställs dock tyskt skogsbruk som hyggesfritt i motsats till svenskt, även om miljörörelsens formuleringar ofta är löst hållna. När DN i våras publicerade en 30-sidig kritik mot den svenska skogssektorn målade Maciej Zaremba upp en fingerad tribunal mot skogsbruket: ”Under denna rättegång som inte blev av skulle en häpen allmänhet få höra att det kalhygge Skogsstyrelsen ville tvinga Holmberg till skulle vara olagligt i Tyskland, Polen eller Schweiz.”
Och Vetenskapsradion på P1 påpekade i sin granskning av skogsbruket i september att Sverige har trakthyggesbruk.
–Tyskarna har en annan typ av skogsbruk, kommenterade programledaren. Plockhuggning eller blädning. Man får inte kalavveka, man plockar enskilda träd.
På Naturskogsnätverkets hemsida skriver Hans Klementsson: ”Jämför man med exempelvis Tyskland, där man använder sig av kontinuitetsskogsbruk, ser man att Tyskland har passerat Sverige och har mer virke…”
–I själva verket är det bara fyra av Tysklands 16 delstater som inte tillåter kala hyggen, berättade Jonas Cedergren på Virkesforum anordnat av Skogsindustrierna. Av dem är det väl främst Hessen som är en betydande skogsstat. Fast även där kan man få dispens.
–I Tyskland talas det mycket om naturnära, men skogsfolk där är noga med att påpeka att det inte behöver betyda fullskiktad blandskog.
I allmänhet är alltså slutavverkning tillåten i produktionsskogar. Men man måste anmäla avverkningen och lämna generell hänsyn. För större hyggen, upp till fyra hektar, beroende på delstat, måste den som avverkar lämna 25-60 procent av virket. När ungskogen vuxit upp får skärmen avverkas. Och därmed faller det under begreppet kontinui-tetsskog, marken är aldrig kal. Även om det kommer en ny generation ganska likåldrig gran-skog. Vilket dock inte är så populärt, av ekonomiska skäl.
–I alla kontakter jag har haft i Tyskland har man talat om dåliga erfarenheter av monokulturer med gran, och man har ju haft stora stormfällningar. Det har också hänt att man har planterat gran på marker som inte passat för trädslaget.
Varför lyfts då Tyskland så ofta fram i skogsdebatten som ett alternativ till trakthyggesbruket?
–Internationellt har tyska skogsprojekt alltid en mycket hög status. Man kan fråga sig varför. Det är en skogsnation med lång historia men det är ju Indien också…
Södras ordförande Christer Segerstéen har sitt svar på frågan:
–Att Tyskland har fått ett sådant genomslag i Sverige beror på modellen som tillämpas i Lübeck. Den innebär att man tar ut ett till två träd per hektar vart sjunde eller vart tionde år. Men då är det ekar på kanske åtta kubik som ger tusen euro per kubikmeter, alltså 60000-65000 kronor per träd.
–Sedan måste man också komma ihåg att Tyskland har silvergran som på ett helt annat sätt öppnar för blädning, tillägger Jonas Cedergren. De har också boniteter och skogstyper som vi saknar. Och så är den typiska privata skogsfastigheten oerhört liten. Brasved är ett viktigt sortiment för den tyska skogsägaren.
Han understryker att kontinuitetsskogsbruket har en framtid i båda länder. Använt vid rätt tillfälle är det bra, till exempel där det finns intressekonflikter. Det ökar i både Tyskland och Polen och troligen också i Sverige.
–Och i Danmark där man har ett politiskt mål att öka arealen skog på grund av rekreation.
SKOGEN 1/2013