Reflektionerna över skogsproppen gjordes på Skogens dag i riksdagen i torsdags.
Precis som i politikerpanelen blev det en del beröm.
Exempelvis från Tomas Thuresson, Zephyr, som fick Guldkvisten i år.
Han gillade det grundläggande syftet, att stärka äganderätt och få tydligare rättsprocesser liksom att fokus ligger på produktion och ökad tillväxt.
– Att få fram mer biomassa är jätteviktigt om Europa ska ställa om till fossilfritt sa han.
Exempel på lovvärda enskilda förslag är att man skiljer samråd från avverkningsanmälan, tyckte han.
– Det minskar administration för Skogsstyrelsen och gör det förhoppningsvis mer förutsägbart för skogsägaren.
– Det är också jätteviktigt att man begränsar markägarens utredningsansvar. Det är inte i linje med pågående markanvändning att man ska behöva göra inventeringar, sa han.
Men på minussidan tog han upp att begreppet ”gammal skog ” inte definieras.
– Det kommer att vara upp till varje tjänsteman att avgöra. Här finns risk för delikatessjäv, tyckte Tomas Thuresson.
Och han beklagade avsaknaden av satsningar på skogsskötselforskning. Det fanns med i Göran Örlanders skogsutredning, som skogpropositionen till stora delar vilar på.
– För 20– 25 år sedan var vi världsledande på skogsskötsel, virkeslära och skogsteknik, så är det inte längre. Utredningen pekar på att forskningen har kraschat. Det behövs 50 miljoner om året i tio år för att få det på banan. Det berörs inte i skogspropositionen, sa han.
Skogssällskapets Karin Fällman Lillqvist, mottagare av Guldkvisten i fjol, hade förväntningar på skogspropositionen som handlade om långsiktighet.
– Våra förvaltare har inte vetat från en dag till en annan hur de ska göra för att göra rätt. Det har mycket med domarna i bland annat EU-domstolen att göra, sa hon.
Förväntningarna på ”proppen” har till stora delar besannats.
– Förändringarna gällande avverkningsanmälningar, tydlighet om var man kan överklaga och att Skogsstyrelsen ska vara part vid överklagande är jag nöjd med.
Men det finns en risk att man öppnar en Pandoras ask igen, varnade Karin Fällman Lillqvist.
– Man vet inte när samråd ska hållas enligt miljöbalken. Här vill jag höja ett orosfinger.
Hon hade också hoppats att skogsutredningens förslag om medel till skogskötselforskning kommit med.
– Vi står inför klimatförändringar, skogen växer långsiktigt och vi behöver mer kunskap om hur vi ska odla skog idag som ska skördas i morgon.
– Det är nästan skamligt att vi inte har något statligt forskningsinstitut som ger pengar till tillämpad skoglig forskning. Man förlitar sig helt på stiftelser som exempelvis Skogssällskapet, sa hon och tillade:
– Förhoppningsvis kommer det fler proppar.
Peter Holmgren, Futurevistas, fick Greve Carl Bernadottes skogspris i år. Han inledde med att säga att svenska myndigheter är fantastiska – men att det finns utrymme för förbättringar. Detta togs inte upp i skogsproppen men väl i skogsutredningen. Han refererade till kapitel tio som har fokus på evidensbaserat beslutsfattande inom skogspolitik och myndighetsutövning.
– Det finns analyser och rapporter från Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket som är metodmässigt otillräckliga och inte transparenta. Det är inte bra när skogsfrågor debatteras så intensivt.
Peter Holmgren har bland annat reagerat på slutsatser i en ny rapport om biologisk mångfald.
– Där laborerar man med begrepp på ett underligt sätt, tyckte han.
Han tog också upp frågan om jäv. Han invände mot att myndigheter lägger fram förslag som enligt honom egentligen handlar om att de själva ska få mer medel.
– Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket bör utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Men myndigheternas remissvar på skogsutredningen visar på brist på probleminsikt.
Peter Holmgren tycker att man kan lära av medicinska myndigheter. Där har man nämligen en separat myndighet för oberoende utvärdering.
– Ytterst handlar det om tillit till myndighetsväsendet, sa han.
Text och foto: Karin Lepikko.