Björn Särnmark ifrågasätter i ett debattinlägg den 20 februari hur Skogsstyrelsen kan kräva att det ska lämnas högstubbar vid avverkning. Borde inte detta snarare förbjudas i dessa tider då vi i stora delar av södra Sverige har stora problem med angrepp av granbarkborre? Nej, riktigt så enkelt är det inte.
Anledningen till att högstubbar lämnas vid en avverkning är att de gynnar den biologiska mångfalden. I dagens skogar är det brist på ruttnande träd, det vi kallar för död ved. Högstubbar är inte en ersättning för att spara annan död ved, men ett viktigt komplement. Framförallt gör de nytta för de arter – skalbaggar, bin och steklar – som är beroende av stående solbelyst död ved. Även hackspettar och mesar behöver de murknade högstubbarna.
Granbarkborren trivs framförallt i vindfällda granar, eller i gamla träd som är stressade och svaga på grund av exempelvis långvarig torka. Men när en gran har dött och är helt uttorkad är den inte längre attraktiv för granbarkborren. En högstubbe, som står på en öppen, vindutsatt och solig yta, torkar ut mycket snabbare än ett vindfällt träd och därför är den inte heller lika utsatt för angrepp av granbarkborre.
TORR STUBBE ANGRIPS INTE
Vetenskapliga studier visar att högstubbar av gran inte utgör någon nämnvärd fara som yngelmaterial för granbarkborrar. Det är egentligen bara om högstubben skapas mitt under svärmningssäsongen som den kan bli utsatt. Om högstubben skapas på hösten kommer den vara uttorkad till våren och angrips då inte när granbarkborrarna börjar svärma.
Granbarkborreskadorna blev rekordstora 2019 i Götaland och Svealand och allt talar för att vi kommer få omfattande skador även i år. I det läget behöver vi, precis som Björn Särnmark skriver, arbeta tillsammans – myndigheter, skogsbruk och skogsägare – för att minimera riskerna och angreppen. Det gör vi också. I samverkansprojektet Stoppa borrarna till exempel utbildar vi bland annat skogsägare och andra aktörer inom skogsnäringen. Skogsstyrelsen samarbetar också i frågan om hur vi ska lösa logistiken kring transporten av avverkat virke så att det inte ska bli liggande längre än nödvändigt vid vägkanterna.
För att komma tillrätta med granbarkborreproblemen och minska angreppen måste vi fokusera på rätt saker – och på rätt skogar. Att få ut vindfällda granar är en av de viktigaste åtgärderna. Likaså att tidigt identifiera angripna stående träd så att de kan avverkas och forslas bort.
Att förbjuda högstubbar, där risken för angrepp är förhållandevis liten, är inte rätt fokus.
LENNART SVENSSON, nationell skogsskadesamordnare, Skogsstyrelsen