Nu visar en sammanställning av forskningen att högstubbar kan vara viktiga för den biologiska mångfalden och till och med gynna vissa hotade insektsarter.
Högstubbar är träd som har kapats på 3–4 meters höjd i samband med avverkningen. De lämnas kvar för att bli hem och matplats för insekter, svampar och fåglar. Idag är högstubbar en vanlig syn på svenska hyggen och det finns miljontals av dem i våra unga skogar.
När högstubbarna introducerades på 1990-talet visste man inte vilken effekt de skulle få. Tanken var att de skulle bidra med solbelyst, stående ved, som är viktig för många organismer, särskilt insekter, och som hade blivit en bristvara i skogen. Fram till idag har mer än 20 studier om högstubbar utförts i Norden och nu har forskare från SLU och Skogforsk utvärderat och sammanfattat resultaten i en så kallad syntes.
Den visar att i högstubbarna finns ofta andra arter än i vanliga, låga stubbar. Det kan också vara stor skillnad i vilka insektsarter som finns på stubbar av olika trädslag, till exempel på björk och gran. En annan intressant lärdom är att denna naturvårdsåtgärd kan göra nytta under lång tid. Olika arter följer på varandra i takt med att barken lossnar och högstubben multnar.
– Ett exempel är den hotade skalbaggen större flatbagge, Peltis grossa. Den dök upp i högstubbar tio år efter att de skapades. Efter ytterligare några år fanns arten i mer än var tionde högstubbe, säger Jan Weslien på Skogforsk, en av författarna bakom sammanställningen.
Han poängterar dock att högstubbar är ett komplement, inte en ersättning till att spara annan död ved. Högstubbarnas andel av den döda veden i landskapet är liten, men för arter som är beroende av stående solbelyst död ved är de viktiga. Här finns exempel bland skalbaggar, bin och steklar. När högstubbarna börjar murkna blir de också hem för hackspettar och mesar.
– Ett av våra råd är att satsa mer på lövträd. Hittills har högstubbar av gran varit absolut vanligast. Vi rekommenderar också att prioritera ett trädslag per hygge, till exempel att skapa högstubbar av antingen gran eller björk. Här går tyvärr certifieringsreglerna delvis på tvärs mot forskningen, eftersom de kräver att man ska fördela stubbarna på olika trädslag, säger Jan Weslien.
– Högstubbarna gör att vi får en rikare ungskog. De gör nytta under lång tid och det är alltså viktigt att de får stå kvar när skogen åldras, konstaterar professor Lena Gustafsson från SLU, en annan av författarna bakom sammanställningen.
Syntesen om högstubbar är den tredje delen i en serie som går igenom olika hänsynsåtgärders effekter. Hela rapporten kommer att publiceras under våren 2016. Rapporten är framtagen inom forskningsprogrammet Smart Hänsyn, som leds av SLU i samarbete med Skogforsk och Umeå universitet.