Hjälper det att mata älgen?

22 november 2012 Det finns många åtgärder som ökar fodertillgången för klövvilt, men hindrar de skador på ungskogen?
Ännu är det till stor del fritt fram för personligt tyckande. Men SLU undersöker nu, tillsammans med bland annat Sveaskog, om det går att påverkar älgens fodertillgång. I fem områden i Sverige testas flera alternativ.

Hjälper det att mata älgen?

Viltåkrar kan ha ett imponerande stort skafferi. I examensarbeten vid SLU mättes foderrapsens produktion upp till 4-10 ton per år och hektar och foderkålens till 3 ton.
Risseparering är en annan åtgärd. Vid avverkning i tallskog läggs riset upp så att det blir tillgängligt för bete. Andra alternativ som testas är midjeröjning, viltanpassad vägkantsröjning, viltåkrar och utfodring med ensilage.

Först om några år kommer försöken att ge svar på både hur metoderna påverkar viltstammen och den omgivande ungskogen.
–Vi har sett ett större betestryck på skogen nära viltåkern, men det sträcker sig bara några hundra meter, säger Lars Edenius, viltforskare på SLU.
Det finns också gott om andra matbord för viltet. Havreåkern är en välbesökt foderbiotop. Kantzoner mellan åker och skog, invid vägar eller vattendrag är också värdefulla foderplatser, liksom kraftledningsgator.

Men den största foderresursen för älgen är ungskogen. Skogen är som mest fylld med mat under en period av 5-20 år efter hyggesupptagningen. I Götaland dignar nu Gudrunhyggena av älgfoder.
Jonas Bergquist, Skogsstyrelsen, framhåller att det finns ett starkt samband mellan älgstammen och mängden ungskog. Ungskogsarealen var som störst i slutet av 1970- och början av 1980-talen, 2,5 miljoner hektar i hela landet, för att nu ligga på 1,5 miljoner hektar.

Den minskade ungskogsarealen förklarar också nedgången i älgstammen. Kvoten mellan ungskog och fällda älgar har varit ganska stabil med i genomsnitt 15-20 hektar ungskog per älg sedan början av 1980-talet.

Skogsstyrelsen har lagt fram en ny plan för bättre inventering av ungskogsarealen med en metod som man kallar Fodpro. Basinformationen kommer från satellitbilder – där ser man vilka hyggen som faktiskt har tagits upp, och när.
Med stickprovsinventeringar i fält mäts ungskogens höjd, stamtäthet och diameter. Samtidigt samlar man in data om trädslagen, där de viktigaste är gran, tall, björk och RASE (rönn, asp, sälg och ek).
Sammantaget kan inventeringarna ge nyckeltal på landskapsnivå för hur satellitbilderna kan översättas till fodertillgång för klöviltet.

SKOGEN 10/12

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Lars återvänder till Naturskog
SkogsJobb