Förslagen kommer från konsulterna Henny Andersen och Bo Tengnäs som utrett hur man kan utveckla ”resursbasen”. Så kallas mängden kunnig personal som kan användas i internationellt bistånds- och utvecklingsarbete. Studien är gjord på uppdrag av Skogsinitiativet, samarbetet mellan Sida och Föreningen Skogen.
På 1970-talet var många skogssvenskar verksamma i biståndsarbete. Idag är efterfrågan liten. Det handlar om ett tiotal skogsutbildade personer som rör sig ute i världen. Och det vore ohederligt att locka folk till den internationella arbetsmarknaden om de inte kan få jobb. Men konkurrensen på den internationella arbetsmarknaden för bistånd är hård. Även svenska Sida får bara köpa kompetensen där den är bäst — inte gynna svenska konsulter. Innan vi i Sverige gör några insatser för att öka intresset bör vi därför välja ut några smala områden där vårt land kan profilera sig, menar konsulterna.
Det gamla behovet av allmän svensk skogskunskap har minskat i takt med att fler människor i fattiga länder själva kan skaffa sig utbildning. Men i Skogssverige har vi ändå vissa saker som vi är bra på, där vi har möjligheter att höra till de bästa i världen. Vi är till exempel bra på att ballansera allmänna intressen mot enskilda. Och lokala intressen mot nationella.
Inom sådana områden bör Sverige se till att få fram kunniga människor med bra språkkunskaper. Om inget görs kommer nog Sverige även i fortsättningen ha en låg profil internationellt på det skogliga området, skriver konsulterna.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se