Marie Larsson-Stern, forskningschef på Skogforsk, styrelseledamot i Föreningen Skogen och en av moderatorerna på exkursionen. Foto: Valerij Gortjakov
Skogsbrukets arbete med klimatfrågorna bör i större utsträckning utgå från ett landskapsperspektiv. Det sa Linda Berglund, skogshandläggare på Världsnaturfonden WWF, vid paneldebatten som avslutade årets höstexkursion. Rubriken var Vägen framåt.
– Det blir lätt att man pratar beståndsnivå, för det är det man kan rå över, men någonstans måste vi börja diskutera på en mer övergripande nivå i landskapet. Klimatförändringar och storskaliga störningar känner inga beståndsgränser och det är så mycket annat än skog som berörs, till exempel vatten och odlingsmark, sa Linda Berglund.
Hon uppmanar aktörer i branschen och staten att söka efter ett sätt att hantera frågorna landskapsövergripande, till exempel så att avsättningar kan göras mer systematiskt.
– Det ska vara med respekt för äganderätten, men samtidigt behövs någon form av styrmedel så att man får ihop den stora bilden. Där är vi ju inte riktigt idag, men det är någonting som jag tror är nödvändigt för att kunna buffra för klimatförändringarna i framtiden, sa Linda Berglund.
Även Hillevi Eriksson, klimatexpert på Skogsstyrelsen, lyfte landskapsperspektivet.
– Om alla i landskapet optimerar för sig själva och den egna fastigheten kanske det blir mindre optimalt på landskapsnivå. Om många markägare väljer att i huvudsak satsa på gran i Götaland kan det vara rationellt ur fastighetssynpunkt, men öka riskerna på landskapsnivå. Vi kan börja fundera på om det finns ett gemensamt intresse av att minska risken på landskapsnivå för kommande generationers skull, sa Hillevi Eriksson.
Framtidens föryngring var en av frågorna som diskuterades under slutdebatten. Foto: Valerij Gortjakov
Hon förordade även en bättre riskspridning, med fler trädslag och olika gallringsregimer.
– Så tänker de flesta som har ett stort kapital – att sprida riskerna och hellre ta en säkrare utdelning än den högsta möjliga.
Frågan är också om vi föryngrar rätt i landskapet i dag, funderade Hillevi Eriksson och nämnde den ”samlade hotbild vi trots allt ser när det gäller bland annat torkstress, insektsskador och röta”.
Sören Petersson, vd på Holmen skog, uppmanade till ökad produktion för att möta klimatförändringarna genom ökad inbindning av koldioxid.
– Vi har ett ansvar att göra det, inte bara för vårt land utan även ur ett globalt perspektiv. Vi ska odla så mycket som möjligt för att skapa basen till ett hållbart samhälle, sa han.
Hillevi Eriksson på Skogsstyrelsen invände att det inte är den svenska skogen som
kommer att rädda klimatet, men att klimatåtgärder som ger ökad efterfrågan på förnybara produkter däremot kan gynna svenskt skogsbruk.
– Det är väldigt mycket förvirring i det här med kolinbindning. Den gör bara nytta för klimatet om det ger ett ökat kollager eller om vi minskar användningen av fossila bränslen och betong och i stället ökar produktionen av skogsprodukter. Det gör vi genom att göra det dyrare att använda fossila bränslen och betong och det gör vi genom koldioxidskatt. Då får vi helt naturligt en efterfrågan på mer förnybart material från skogen. Där biter sig skogsbruket i svansen om man jobbar för att vi ska få betalt för kollager, sa Hillevi Eriksson.
SKOGEN 10/2015
