Att hitta gamla rågångar och fastighetsgränser i terrängen kan på många ställen vara riktigt besvärligt, markeringarna kan ha försvunnit. Den saken fick de skogsägare erfara som drog ut i markerna för att lära sig mer om gränsmarkeringar.
Under perioden 1827–1921 var avståndet från gränspunktens ände, markerat genom ett så kallat femstenarör med hjärtsten i mitten, och den närmaste ”utliggarstenen”, högst 18 meter. Därefter var det 300 meter till ”visarstenen” som markerade gränsens riktning. År 1921 ändrades avstånden. Nu blev det 25 meter till utliggaren och högst 200 meter till visarstenen.
I markerna där utbildningen ägde rum var det 100 meter mellan visarstenarna. Att avstånden var relativt korta är en klar fördel när rågångarna nu ska göras synliga igen. Men det är ändå inte helt enkelt. För att upptäcka stenarna krävs förmåga att läsa omgivningen och att navigera rakt fram genom snårig skog och sanka myrmarker.
När lantmätarna markerade gränserna över myrarna lade de först en risbädd och sedan stenen ovanpå.
–Sköt om rågångarna, uppmanade lantmäteriexperten Krister Rubensson och berättade att om myndig- heten på nytt skall fastställa fastighetsgränsen kan det kosta runt 5000 kronor per kilometer plus markeringsfärg och stakkäppar.
Text och foto: Sture Björck
SKOGEN 9/2014