Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa hela artikeln?
Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.
- Tillgång till artiklar på skogen.se
- Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
- E-tidning
- Mediaarkiv
Redan prenumerant?
Örjan Kardell är jägmästare och skoglig doktor i agrarhistoria vid Uppsala universitet. Tidigare har han disputerat på hägnader och gränser från medeltiden fram till laga skifte. Kort sagt så har han bra koll på gamla gränser i landskapet.
– Rågångar mellan de medeltida byarna utgör ofta gränser även i dag, de har inte förändrats så väldigt mycket. Tillsammans med de medeltida stenkyrkorna är gränserna det äldsta vi har kvar i landskapet från den här tiden, säger Örjan Kardell.
Bland de maffigaste man kan stöta på i skogen är ett femstenarör, även kallat femstenaröse. Det är en stenformation där flera ägors gränser möts i en punkt. Konstruktionen kan skilja i material och omfattning, men grundkonceptet är en stor hjärtsten i mitten med fyra omgivande stenar i varje väderstreck. I äldre kartmaterial brukar femstenarören vara utmärkta som de fem prickarna på en tärning.
– Det man kan göra om man är intresserad är att ta fram en ekonomisk karta som visar rågångar och delningslinjer, säger Örjan Kardell.
En annan typ av gränsmarkering i sten är så kallade visarstenar som pekar mot nästa röse.
– Det fungerar som ett gevär med öppna riktmedel (utan kikarsikte, red anm) och ska ligga i rågångens linje, förklarar Örjan Kardell.
Dessa mindre stenar är ofta övervuxna och betydligt svårare att hitta, men omöjligt är det inte. Med hjälp av lantmäteriets historiska kartor – inskannade och fritt tillgängliga på nätet – kan man hitta dem.
– Är du historiskt intresserad så ta med en termos kaffe och gå en sväng i skogen med grannen en vacker dag. Se vad ni hittar, skrubba av lite mossa och hugg bort lite grenar, säger Örjan Kardell.
Ett hinder kan vara att gammal skrivstil i kartmaterialet kan vara mycket utmanande att tyda för ett otränat öga.
– I väntan på att ai kommer att lösa detta, vilket många hoppas på, brukar släktforskarföreningar erbjuda utbildningar i detta, säger Örjan Kardell.
I dag blir du inte ihjälslagen, men det är fortfarande straffbart att flytta på en gränsmarkering.
Konstigt nog har gränsstenar inte något skydd i lagen om fornminnen, trots att de kan vara flera hundra år gamla.
– De är inte fornminnesförklarade eftersom de fortfarande är i gång och gäller, förklarar Örjan Kardell.
På medeltiden sågs det som mycket allvarligt att manipulera en gränsmarkering. Enligt Magnus Eriksson landslag från 1350 kunde det innebära dödsstraff att flytta på gränsstenar.
– I dag blir du inte ihjälslagen, men det är fortfarande straffbart att flytta på en gränsmarkering, säger Örjan Kardell.
Under medeltiden och ända fram till mitten av 1700-talet var det markägarna själva tillsammans med häradsrätten som satte gränserna. Detta förändrades 1766, då det blev bestämt att en lantmätare måste vara inblandad.
FAKTA / LAGTEXTER
Hur gränsen fastställs regleras av jordabalken första kapitel 3§: ”Gräns som blivit lagligen bestämd har den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning. Kan utmärkningen ej längre fastställas med säkerhet, har gränsen den sträckning som med ledning av förrättningskarta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad. Om gränsens sträckning ej utmärkts på marken i laga ordning, har gränsen den sträckning som framgår av karta och handlingar”.
Att flytta eller förstöra gränsmarkeringar är ett brott som regleras i brottsbalkens 14:e kapitel 9 § (1962:700): ”Den som obehörigen anbringar ett märke eller annat föremål som kan förväxlas med gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt, eller annat märke för plan- eller höjdmätning eller flyttar, tar bort, skadar eller förstör ett sådant märke döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förfalskning av fast märke till fängelse i högst fyra år. Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.”