FÖRYNGRING.

”Hellre harv än hög”

2 maj 2017 Harvning och självsådd är mest kostnadseffektivt, anser Bo Granqvist som har slutat med högläggning på många marker.

”Hellre harv än hög”

– Titta här, hojtar Bo Granqvist och pekar glatt ner i den moränhaltiga marken, där spåren efter hyggesharvningen fortfarande är tydliga. 
På en sträcka av ungefär tre meter spirar ett flertal små ljusgröna tallar. När vi ser oss omkring kan vi konstatera att harvspåren nästan lyser av små skogsplantor. Självföryngringen är 
i full gång på hygget.

Bo Granqvist är ägare till skogsförvaltnings- och energiproduktionsföretaget Kvarnmon. Under 2011 avverkade man den cirka 40 hektar stora ytan i östra Jämtland där vi står nu. Beståndet utgjordes till ungefär 70 procent av tall. Avverkningen grotanpassades, inte bara med tanke på energiproduktion utan också för att man hade som mål att skynda på föryngringen.
– En snabb återbeskogning är en nyckelfråga för god skogsekonomi, säger han.

Därför harvades området redan året efter avverkningen. Men i stället för konventionell skogsplantering valde man självföryngring och nu syns resultatet. Frötallarna som avverkades strax innan vårt besök har gjort ett bra jobb. 
– Med självföryngring får jag nästan säkert en uppväxande skog som är direkt lämpad för den här trakten. Frötallarna svarar för att den naturliga kontinuiteten bevaras och förs vidare. Ytterligare en fördel med harvning är att frötallarna tas bort tidigare och en tidigare avverkning av fröträd gör också att man skadar färre plantor när träden fälls och transporteras.

Harvning och självföryngring på lämpliga marker är en medveten strategi. Tidigare tillämpade han och Kvarnmon högläggning som huvudsaklig markberedning, men de senaste fem åren har man återbeskogat mer än 150 hektar med ­harvning och fröträd. Resultaten har enligt 
Bo Granqvist nästan undantagslöst varit bra.
På de marker som är mest utsatta för älg­betning har man besprutat de unga plantornas toppskott med Arbinol B varje år. Det är ett medel som är godkänt i FSC-certifierade skogar. Bo Granqvist liknar det vid en ”sandklet” som ”förmodligen knastrar i älgarnas tänder”.
– För oss har det inneburit att den känsliga självföryngringen klarar sig och är ovanför ­älgbetningshöjd nu.

På marker som inte lämpar sig för harvning gör Kvarnmon fortfarande högläggning. 
– Men jag bedömer att den metod vi ser här ger ett bättre resultat i form av snabbare och jämnare återbeskogning på lämpliga marker 
– och det ger förbättrad skogsekonomi, avslutar Bo Granqvist.

SKOGEN 4/2017

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Paul är ny virkesansvarig på Skogssällskapet i västra Götaland
SkogsJobb