Vi vill prata om skogsskötsel, vi vill se konkreta exempel på de problem vi pratar om och det ska finnas tid för diskussion. Det är tre krav på en exkursion med Föreningen Skogen. Årets vårupplaga utgick från Toftaholm nära Värnamo i Småland och gick i Gudruns fotspår – stormen, alltså.
Vi besökte det största av det drabbade områdets hyggen, som ägs av Södra och är ett monument över dåtidens skogsskötsel: 250 hektar blåste ner. Efter 2005 vill ingen längre överhålla granskogen, trots att den växer bra långt upp i åren. Och ingen gallring efter tjugo meters höjd.
Men tio års erfarenhet av gallring, slutavverkning och virkesmarknad är redan avklarade på Höstexkursionen hos Sydved. Göran Örlander är skogschef på Södra och tydlig med vad han vill få fram för budskap: Vi måste röja mer!
– Det borde Föreningen Skogen propagera mer för, säger han. Röjningen på Gudrunhyggena behöver öka med femtio procent.
Ett annat budskap är att hyggena efter stormen inte blev någon kolbomb, som media skrev. Redan efter sju år har de slutat läcka koldioxid och i stället börjat binda växthusgasen.
– Ja, det borde tidningarna skriva nu, muttrar någon av exkursionsdeltagarna.
– Det beror väl på hur mycket vi i skogen berättar om det, svarar grannen.
Christer Segersteen, till nyligen styrelseordförande för Södra skogsägarna, är med på exkursionen och tar chansen att berätta om Södras lobbyarbete efter stormen. Forskare visar på planscher hur mycket bättre det nya, förädlade plantmaterialet växer.
Att solen skiner är inget krav för skogsfolk, men sol är skönt – om gruppen är placerad så att man inte får den i ögonen. Redan Linné visste att exkursioner är ett bra sätt att mötas. Föreningen Skogens medlemmar har gjort det i ungefär 120 år. Det är dessutom det bästa sättet att diskutera skog.
SKOGEN 6-7/2015