Vad vi gör i skogen många mil från en sjö, en å eller ett hav påverkar hur vattnet i dem ser ut. I slutändan påverkas också våra möjligheter att få ett kristallklart dricksvatten.
– Att lämna kantzoner har vi lärt oss, men vi måste göra mer, säger skogsbrukaren Katarina Brunnström i norra Skåne.
Det vatten som finns i skogens bäckar och åar är ofta brunt. Det är förmodligen inte farligt, men inte särskilt lockande att dricka och dessutom ändrar det ekosystemen i åar och sjöar. Det är nästan omöjligt att få bort det bruna och därför måste vi försöka förhindra att vattnet blir brunt.
Per Torstensson som är lantbrukare och ekoingenjör och driver konsultföretaget Ecot
ech har hjälpt Katarina Brunnström med många av vattenåtgärderna i hennes skog.
– För jordbruket har vattnet länge varit en viktig fråga. Där har man sedan länge jobbat med våtmarker och växtnäringskontroll. Nu är det skogens tur, säger han.
För Katarina Brunnström började arbetet med vattnet i skogen med att hon konstaterade att ett åtta hektar stort område egentligen inte passade för skogsbruk. Området ligger nära Skeingesjön och har därför alltid varit blött. Vatten kommer också från skogsområdet runt omkring. Under flera generationer har dock vattnet pumpats bort, först för att möjliggöra jordbruk och under de senaste 60 åren skogsbruk. Med stigande elpriser och annat underhåll blev det ett väldigt kostsamt skogsbruk.
BLI EN MAD – IGEN
Tanken väcktes om att låta marken återigen bli en mad, som är det sydsvenska ordet för blöta marker som översvämmas på vintern och torkar på sommaren och från vilka man brukade skörda hö.
Våren 2020 avverkades därför skogen och sedan började arbetet med att anlägga en våtmark. På området har vallar byggts så att vattnet tar sig fram långsamt innan det når Skeingesjön. Vattnet från ytan är det renaste, och det rinner från våtmarken genom det specialkonstruerade avloppet.
Vattenspegeln blir mellan sex och åtta hektar stor, beroende på årstiden.
– Det kommer att bli en fantastiskt vacker miljö. Det estetiska värdet blir stort, säger Katarina Brunnström.
Det finns vandringsleder runt sjön och nu letar sig allt fler vandrare och fågelskådare upp till våtmarken, eftersom den drar till sig fåglar. Våtmarken blir också en viktig plats för viltet på fastigheten, men Katarina Brunnström får inte lov att utfodra för att locka dit fåglar för jakt. Eftersom hon har fått Lona-bidrag för att anlägga våtmarken finns det vissa förhållningsregler.
– Det ska inte bli övergödning, säger hon.
HÖJD VATTENKVALITET
Skogsfastigheten är en del av det område där skånska myndigheter de senaste åren arbetat för att höja vattenkvaliteten. Katarina Brunnströms förslag om att göra en våtmark möttes därför av stor entusiasm hos länsstyrelsen och Kristianstads Vattenrike. Hon fick släppa till marken, men fick bidrag till anläggningen i form av Lona-stöd.
– Och skötselpengarna får jag stå för själv, säger hon och påpekar att hon egentligen tycker det är konstigt att inte länsstyrelsen har pengar för skötsel av de naturvårdsåtgärder som anläggs.
Dricksvatten, biologisk mångfald och viltvård i all ära, vattnet behövs också för att kunna bedriva ett lönsamt skogsbruk. Det hjälper till exempel träden att stå emot insektsskador. Därför är det bra att behålla det så länge som möjligt på fastigheten under torrperioder, men det måste också kunna transporteras bort när det är höga flöden. Här kan små dämmen i fungerande diken vara till stor nytta.
ÖVERFALL I SKOGSDIKET
Per Torstensson visar ett så kallat överfall i ett av skogens diken, som han har konstruerat tillsammans med sin kollega Mikael Östberg. Under vår och sommar däms vattnet upp och stannar kvar längre i skogsmarken. På hösten tas delar av dämmet bort och då släpps vattnet på igen.
– Jag låter en bräda vara kvar i botten här nere, så att den bruna humusen som har sedimenterat stannar kvar, förklarar Per Torstensson.
På ett annat ställe på fastigheten finns en mindre våtmark som anlades ett år tidigare än den stora. Alternativet för marken hade kanske varit ett alkärr. Nu har det blivit som en spegel mitt i skogen.
– Titta så vackert detta är, säger Katarina Brunnström och pekar på den gröna vattenväxten på ytan. Här brukar jag ta med mig kaffe och sitta och bara njuta.
Hon verkar dock inte vara den som låter dagarna gå med bara kaffedrickande. När det gäller vattnet i skogen har hon ännu fler idéer.
– Vi hoppas kunna grotta ner oss i skogens vatten och kanske ordna workshops om det, säger hon.
Text & foto: BIRGITTA SENNERDAL
UR SKOGEN 8/2021