Planeringsuppgifterna delas mellan inköpare och entreprenör på olika sätt i olika bolag, beroende på traditioner, avtal och personkemi. Inom Södras virkesområde Sollebrunn har distriktschef Stefan Forsberg låtit intresserade entreprenörer ta över en större del av planeringen.
– Detaljplanering av en slutavverkning har även tidigare ingått i entreprenörernas arbete, men vi gav dem möjlighet att skaffa sig en bättre bild av objektet. För Södra gäller det att utnyttja entreprenörernas kunskap och spara tid.
För att det hela ska fungera krävs en viss företagsorganisation hos entreprenören.
– Det kostar för mycket att låta en skördare stå stilla om föraren går runt och planerar, så det måste finnas annan planeringspersonal hos entreprenören.
Som tidigare har inspektorn skött själva virkesaffären och affärsavtalet, vilket resulterar i ett traktdirektiv. Nytt i Sollebrunn är att entreprenören sköter mer av själva markeringen av traktdirektivet i skogen. En maskinförare kan se andra möjligheter i markerna.
Hittills medverkar entreprenörerna vid planeringen av gallring. När det gäller slutavverkning avvaktar Södra ännu för att säkerställa att ansvaret hamnar hos rätt person.
Ett av de företag som har börjat ta en större del av planeringen är Skålarps skogsentreprenad.
– Vi får exempelvis möjlighet att snitsla in området, ha synpunkter på basvägar och avlägg, berättar Lars Olof Larsson på familjeföretaget.
Han har parkerat sin trailer för att tala planering en stund med SKOGEN på en parkering utmed väg 180 mellan Alingsås och Borås. Han är Södra trogen sedan fyrtio år. Nu kör han inte så mycket maskin, men sköter en del av pappersarbetet, trailern och planering inför åtgärder.
Hans firma har två skördare och en skotare samt fyra inlejda maskiner. I dag ska en skördare flyttas mellan två objekt. Eftersom sonen Johan Larsson som jobbar i företaget gärna kör i skogen är arbetsfördelningen klar.
Båda generationer har vant sig vid den stora fördelen med läsplattor och telefoner i skogsarbetet.
– Plattorna köpte vi in, medan kartmaterialet kom från Södra, säger Lars Olof.
Södras satsning på läsplattor ger entreprenören och skogsägaren möjlighet att se skogsbruksplaner och traktdirektiv på plats. Tekniken kan dock fortfarande utvecklas mer, berättar Stefan Forsberg på Södra.
– Entreprenören har hittills inte kunnat redigera direktivet i läsplattan, utan varit tvungen att ringa in till kontoret för att inspektorn ska kunna rita in eventuella ändringar. Vi strävar efter att traktdirektivet ska vara ett levande dokument som ändras utifrån den nya information man får under processen, säger han.
Far och son Larsson på Skålarps skogsentreprenad är själva skogsägare och kan se ett bestånd ur olika vinklar. De vill ta tillvara markägarnas synpunkter.
– Kunden ska servas, säger Lars Olof.
– Från början missade Södra lite där och sa att vi inte skulle behöva ha kontakt med skogsägaren, utan det skulle inspektorn sköta, men jag tror att man vinner på dialog, säger Johan.
Stefan Forsberg på Södra instämmer.
– Vår första tanke var att entreprenören inte skulle ha markägarkontakt, men i realiteten visade det sig att det är bra att ha en dialog, säger han.
– Alla uppgifter finns inte med i direktivet och då blir ändå svaret: Ring skogsägaren, säger Lars Olof.
Men kunden kanske inte alltid har rätt? Den stora diskussionen de möter är högstubbarnas vara eller inte vara:
– I stort sett alla skogsägare vill ha bort dem. Men även om skogsägaren inte är certifierad så är vi det och måste följa vissa regler.
SKOGEN 3/2016