En gång var en fjärdedel av Island täckt av skog, men för 1 100 år sedan kom bebyggare från Norge som tog ved och byggnadsvirke och släppte ut får på bete. Tillsammans med nedfall av vulkanaska och jorderosion drabbade det skogarna hårt och på 1950-talet täcktes knappt en procent av landet av skog. Nu arbetar många för nya skogar på Island och staten erbjuder stöd för nyplanteringar. Att plantera skog har blivit en folkrörelse som engagerar skolklasser, men det uttrycks också oro för invasiva arter och en förändrad landskapsbild. Målet är lågt satt. Man talar om att skog återigen ska växa på fem procent av Islands yta.
Det finns inga inhemska barrträd på Island, men bland andra sitka och lärk planteras – och förstås björk. I ett statligt projekt runt vulkanen Hekla planerar man att plantera 95 000 hektar björkskog, främst för att bekämpa erosionen och ta hand om vulkanaskan. Här växte tidigare just björk, men under andra hälften av 1800-talet gav nedhuggningen svåra erosionsproblem med sandstormar och vulkanaska som spred sig.
Thröstur Eysteinsson Projektet Heklaskogen påbörjades 2007. Det stora området ägs av både privata skogsägare och staten och motsvarar nästan en procent av Islands yta. Man etablerar smågrupper av träd om 0,1 till 0,2 hektar och underlättar sedan självföryngring genom markbearbetning och gödsling. Förutom björk planteras även rönn och pil som har visat sig livskraftiga i området. I dag har inte den isländska björken den ekonomiska betydelse som ved som den har haft under årtusenden, förutom den som i dag används vid pizzabakning i vedugnar, påpekar Thröstur Eysteinsson (bilden) som är chef för Skógraektin, den isländska skogsstyrelsen. Kanske kommer det att ändras. Den ekonomiska kraschen 2009 medförde en reducering av statliga medel för skogsplantering, men samtidigt behövde planteringarna från 1960-talet gallras och gav en möjlighet till skogsinkomster, då importen av trä hade blivit dyrare.
– När Island inte hade några pengar var beskogning inte prioriterat av den dåvarande regeringen, säger Thröstur Eysteinsson. Nu har vi gott om pengar igen, men då vill regeringen bromsa för att inte överhetta ekonomin, så inte heller nu får vi de anslag vi behöver. Pengarna räcker inte till alla som söker.
Han anser att samhället måste stödja skogsplanteringen som de flesta ändå ser som positiv. Island är en förhållandevis stor ö med få invånare och att plantera skog är en långsiktig och dyr investering som få enskilda mark-ägare kan bära. Ett exempel är två planteringar som anlades under 1950- och 1960-talen på då skoglöst land. De besöks nu av en halv miljon besökare per år – en bra bit över Islands hela befolkning. Och skogsnäringen som inkomstbringande bransch kanske vädrar morgonluft – förutom ved till pizzaugnarna behövs granpålar till torkställningar för fisk och trächips används till kreatursströ, för bostadsuppvärming och i kiselsmältverk.
SKOGSÄGARE FÅR STÖD
Islands skogsägarförening grundades 1998 och har 700 medlemmar. De flesta av dem deltar i det statliga planteringsprogrammet där enskilda skogsägare kan få bidrag för skogsanläggning med upp till 97 procent av kostnaden för inhägnad, vägar, markberedning och plantering samt förstagallring. Villkoren är bland annat att skogsägaren har en skogsbruksplan och skriver ett kontrakt om fyrtio år med Skogsstyrelsen. Skogens inriktning – rekreation, virke, kolsänka eller erosionsskydd – avgör ägaren.
SKOGEN 8/2017