Kronhjort som betar av barken på unga granar är ett stort problem på många håll. Skadorna betyder ofta att första stocken får röta och blir massaved i stället för välbetalt timmer.
Åke HammarskjöldI en grangallring på Tuna gård utanför småländska Vimmerby gör man med anledning av det ett experiment. Hela avverkningen på fem hektar planläggs som vanligt, men för att se om det blir några skillnader på skadornas omfattning gallras tills vidare bara längs med varannan stickväg.
– Vi hade kunnat dela beståndet i två delar och gallrat en av dem, men jag tror inte att vi hade fått ett rättvisande resultat då, säger Åke Hammarskjöld som förvaltar och äger gården.
Tuna är en större gård med totalt 2 200 hektar mark, varav 1 800 hektar är skog. Det aktuella beståndet är ett G28-bestånd och 28 år gammalt.
– Vi gallrar generellt två gånger och ligger tidigt med båda gallringarna för att få stormfasta bestånd. I detta bestånd hade det väl gått att vänta något år, men vi vill gallra tidigt och också avsluta tidigt.
Det här är en metod som Åke Hammarskjöld har varit trygg med, men när kronhjorten förstör i nygallrade bestånd och kraftigt sänker värdet förändras förutsättningarna. Rätt utförd kvalitetsgallring kan då ändå bli fel och man måste våga ifrågasätta gamla sanningar, resonerar han. Ökar risken för skador efter gallring och vad är egentligen rätt metod?
– Det här är ett fint granbestånd som behöver förstagallras. Än så länge är det utan stora skador, men eftersom kronhjorten har ökat i det området är det förmodligen bara en tidsfråga.
Läs hela artikeln i SKOGEN 1/2020.
SKOGEN-numret finns att läsa digitalt - som prenumerant eller lösnummer
Text: Thomas Adolfsén
