Nyks, nätverket för yrkesverksamma kvinnor och icke binära i skogsbranschen, belönades med Guldkvisten för att ha fått branschen att växla upp jämställdhetsarbetet.
Prisutdelningen ägde rum på onsdagen i Stockholm på Chinateatern. Där, på scenen, fick Nyks frågan om vad som hänt sedan starten 2018.
Ordförande Anna Schönström inledde med ett hopp 60 år bakåt i tiden.
– Då utexaminerades den första kvinnliga jägmästaren, Cecilia Forsberg. Hon kunde gå utbildningen tack vare att hon fick dispens från värnpliktskravet, ett krav som på ett effektivt sätt stängt kvinnor ute.
Och sedan dess har andelen kvinnor i branschen gått från noll till, ja faktiskt inte mer än, elva procent.
– Jag vill så gärna tro att det här ska vara en framtidsbransch, och att vi ska kunna gå i pension om så där 30 år och känna att vi lämnar en jämställd bransch. Men med den här takten skulle det ta 180 år. Så snälla, hjälp till att göra det mer jämställt så att vi slipper jobba i 180 år till, skämtade hon.
Med från Nyks var också Elin Olofsson och hon påminde om attitydförändringar i närtid.
När hon skapade hashtaggen #slutavverkat, som var skogssektorns upprop i samband med metoo-rörelsen 2017, ville hon först vara anonym.
– Jag var så säker på att man skulle ta heder och ära av mig, berättade hon.
Men så blev det alltså inte. Det var en skamsen bransch som läste de 120 vittnesmålen, om allt från härskartekniker till sexuella trakasserier, och lovade bättring.
Nyks, och tongivande personer inom nätverket, har prisats för sina insatser för jämställdheten. Men framför allt har de blivit en viktig samarbetspartner, lika självklara i skogssektorns jämställdhetsråd som i de regionala skogsprogrammen.
En annan mottagare av Guldkvisten, Mellanskogs avgående ordförande Karin Perers, fick utmärkelsen bland annat för att starkt bidragit till skogsägarföreningens goda ekonomiska utveckling.
Mellanskog har också belönats för sitt jämställdhetsarbete. Men för 20 år sedan, när Karin kom till dit, var det mesta annorlunda. Och när hon blev ordförande för elva år sedan tyngdes föreningen av dålig ekonomi och en oharmonisk kultur.
– Så jag blev lagledare och tillsammans med medarbetarna byggde vi ett starkt vi, sa hon.
Santhe Dahl, styrelseordförande i Vida, mottog Guldkvisten för att som företagsledare ha utvecklat Vida från ett lokalt sågverk till en global aktör.
Han påminde om en hisnande utveckling, både tekniskt och statusmässigt, i branschen som helhet.
– När jag var ung fick jag jobb på sågen, det gick alltid att få när det inte gick någon annanstans.
Inte heller trä hade någon vidare status. Idag pratar vi om det som ett framtidsmaterial. På 1980-talet stod plast och stål i centrum, intresset för trä var lågt.
Men så börjades det göra virkesaffärer med Asien. Och kraven från Japan om kvalitet och exakta dimensioner drev på teknikutvecklingen. Svenskarna blev riktigt bra på exempelvis virkestorkning och exaktkapning.
Santhe Dahl var inte bekväm med frågan om vad han var mest stolt över. Men moderatorn, Skogsindustriernas Viveka Beckeman, insisterade på svar.
– När jag som ung jobbade på sågverk sågade vi 5 000 kubikmeter – på ett år. I dag sågar Vida 2,7 miljoner kubikmeter på samma tid. Det där kan man väl känna sig lite stolt över, sa han.
På Framtidsmötet mottog Lars Klingström, redaktör hos Skogshistoriska Sällskapet, greve Carl Bernadottes skogspris som också delas ut av Föreningen Skogen. Han hedras för att ha bidragit till att höja intresset för Sveriges skogshistoriska arv. Om honom kan du läsa här i tidningen SKOGENS intervju.
Framtidsmötet arrangeras årligen av Skogsindustrierna.
HÄR KAN DU LÄSA MOTIVERINGARNA FÖR VAL AV PRISTAGARE