— Åkersorken gynnas av en gräsrik miljö, konstaterar docent Birger Hörnfeldt på Umeå universitet.
Sorken gynnas också av stora hyggesarealer. När Norrlands restskogar avverkades i stora sjok blomstrade sorken. 1966 och 1969 var skräckår för skogsbruket.
I år har Gustav Hamilton på Skogsstyrelsen börjat få in en del rapporter om angrepp i stormområdet, främst från vattensork.
— Den gångna vintern har ju varit den första ordentligt kalla på tio till 15 år. Ett tjockt snölager skyddar sorken och ger en jämn miljö nere vid marken. Men om det blir ett riktigt sorkår är svårt att säga.
Dåligt med forskningspengar
Varken Skogsstyrelsen eller universiteten har någon övervakning av sorkens utveckling i området. Birger Hörnfeldt hade länge en årlig bevakning i östra Småland, men anslagen drogs in för några år sedan.
— I norra Sverige brukar det finnas tydliga sorkår. Stammen byggs upp under tre till fyra år och når en topp innan den kraschar. I södra Sverige där snön skyddar sämre är sorkstammen ganska låg varje vår. Sorkarna blir fler under sommaren och toppen nås på hösten.
Men varken forskningen eller myndigheten har alltså nog med information för att våga förutspå en sorkboom till hösten.
Från Norge kommer rapporter om kraftiga sorkangrepp efter den ovanligt hårda vintern men i det svenska stormområdet märks ingen oro bland fältfolk. Michael Jönsson på södra Odlarna har inte hört någon oroa sig för sork på många år.
— Och det är ingen skogsägare som har sagt något om det nu efter stormen heller.
Vad ska då en skogsägare göra som vill gardera sig mot sorkangrepp under hösten? Birger Hörnfeldt är tveksam till om sittstolpar för rovfåglar har någon kraftfull effekt. Gustaf Hamilton på Skogsstyrelsen har letat fram material från sorkproblemens år 1966. Då prövade man med giftbehandlat majs och andra åtgärder — men utan någon nämnvärd effekt.
Text: Bengt Ek