Detta är en replik på Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets inlägg den 20 november
Den rekordtorra sommaren 2018 orsakade en massförökning av granbarkborrar i allmänhet och Östra Götaland i synnerhet. Solidariskt har skogsägare och skogsindustrier under dryga året genomfört enorma insatser och snabbt forslat angripet virke ur skogen för att dämpa spridningen. Och kampen fortsätter. Skogsstyrelsen & Naturvårdsverket har däremot saknat handlingskraft, att påstå annat är vilseledande.
Som exempel har ingen åtgärd mot barkborre utförts i Kalmar läns formellt skyddade skogar under 2018 trots att länsstyrelsens inventeringar visade enorma angrepp. Mer än 70 procent av länets antal barrträdsreservat hade angrepp 2018 och efter sommaren 2019 har flera reservat mer än fyrdubblat sina barkborrehärdar. Av totalt tolv åtgärder som gjorts tom oktober har enbart två utfärdats efter initiativ av länsstyrelsen själva. Resterande tio har markägare tvingats larma och trycka på om för att få igång – precis som om dessa markägare inte hade nog med sin egen situation. Skogsstyrelsen har inte ens bemödat sig att inventera sina biotopskydd och naturvårdsavtal.
Många markägare har fått sina ömt förvaltade skogar miljömärkta och belagda med avverkningsförbud med hänvisning till miljömål som ”Levande Skogar”. Stora delar av dessa miljömärkta granbestånd är nu till större del döda- än levande skogar och de miljövärden knutna till den gamla granskogen, och som tidigare ägare skapat, finns inte längre kvar som en följd av statens passivitet.
Låt oss påminna myndighetsföreträdarna att Sverige är en rättstat och att vårt land har grundlagar stiftade för att skydda den enskilde och dess egendom. Dessa grundlagar räknas till den högsta nivå av lagar och inga andra lagar får motsäga dem.
Att Sverige är en rättstat innebär också att alla ska behandlas lika inför lagen, och att myndigheter ska vara sakliga och opartiska. Oavsett om du är en liten torpare i Bösebo eller en beslutsfattare i Stockholm så har man att förhålla sig till dessa lagar – det är grunden för en demokrati.
Vi har full förståelse för att myndigheternas företrädare inte vill tala om statens ansvar för barkborrarnas spridning runt den formellt skyddade skogen. Ingen av er har nämligen tagit ansvar.
Är staten orsak till invasionen av barkborrar?
Nej. Men statens passivitet är orsak till invasioner.
De småföretagarna som gränsar till statens skog tvingas utstå spridning av barkborrar, svärmning efter svärmning, och när den enskildes röst höjs i motreaktion så försvarar sig staten med ”formellt skyddade områdena är inte orsak till invasionen” att ”avverkning i reservat riskerar att locka till sig mer barkborrar” eller ”det är ingen risk att drabbas av barkborrar runt reservat” samt ”reservat påverkar inte situationen ur ett landskapsperspektiv”.
Dessa försvarstal är bevis på att förvaltningslagens krav på myndigheters objektivitet helt verkar sakna motprestation. Myndigheternas agerande vittnar om statens brist av respekt och oförståelse gentemot den enskildes ägande och brukande.
Låt oss även påminna om vad staten lovat de enskilda markägarna genom förbehåll i köpekontrakten innan skogen formellt skyddades:
”Uppkommer insektsskador på ikringliggande skog som följd av att, i enlighet med föreskrifterna för naturreservatet, tillräckliga åtgärder för att förebygga eller bekämpa insektsspridning inom reservatet inte vidtagits, skall skadan ersättas av staten. Vid exceptionella insektsskador på ikringliggande skog, förbinder sig staten att överväga att vidta bekämpningsåtgärder inom naturreservatet.”
Är skadorna inte exceptionella nog eller gäller inte löftet?
Statens brist på agerande – i denna mycket allvarsamma situation – inskränker såväl den angränsandes egendom som förtroendet för våra myndigheter. Lev upp till era avtal och respektera den enskildes egendom. Alla aktörer måste ta sitt ansvar för att bekämpa dessa odjur. Även Ni.
CARL-WIKTOR SVENSSON (M), ersättare för Kalmar län i Sveriges Riksdag
JOHN WIDEGREN (M), landsbygdspolitisk talesperson