Mottagare utses sedan 1952 av Föreningen Skogen och priset ges till ”person som gjort det svenska skogsbruket utomordentliga tjänster”.
För tio år sedan var ”eftersatta röjningar” eller ”konfliktbestånd” ett jätteproblem. Har utvecklingen vänt de täta ungskogarna till en guldgruva?
Ja, i dag ger de ofta ett rotnetto. Det har hänt mycket på tekniksidan. Det blev ett riktigt tekniksprång när man kunde föra över ackumuleringsfunktionerna från klippen på engreppskördarna. Nu kan man få trädbuntarna så väl kvistade att de kan köras på timmerbil, och man får full volym på skotarna. Dessutom lämnar man då kvar de grenar och barr som man vill ha kvar i beståndet.
Och stubbrytningen har du dragit i gång?
Det första försöket gjorde vi på Sveaskog med tio hektar år 2005, nu är de flesta skogsföretagen igång. Men det behövs tekniksprång.
Hur ser framtiden ut för skogsbränslet?
Stubbsortimentet är fortfarande lite svajigt ekonomiskt. Men det finns stora mängder som vi kan ta vara på. Samma gäller grot: Vi använder 30 procent av groten i Sverige, det bör kunna öka till 60 eller 80.
Och i klena gallringar är potentialen också ofantlig: Skogforsk menar att det finns en miljon hektar att ta vara på.
Finns det även en framtid om man ser till efterfrågan?
Det tror jag absolut. Priset påverkas inte på samma sätt som timmer och massa om en bank faller i USA. Politiskt verkar länderna i EU stå fast och vara eniga om att satsa på förnybara bränslen. Jag har varit många gånger ute i Europa och känner vilket enormt behov man har av att få in skogsbränsle i sina kolanläggningar.
I Sverige har vi däremot redan konverterat från olja, så ökningstakten hos värmeförbrukarna kommer väl att sjunka.
Känner du att branschen har varit med på noterna under de tio år som du varit pådrivande?
Visst kunde det vara lite motigare förr. Man fick nästan skänka bort groten och den kallades hyggesavfall och andra konstiga namn. Men i dag har vi fått upprättelse och bioenergin har gått om både kärnkraften och vattenkraften.
Förr var det mycket äldre maskiner och äldre herrar, ja maskinerna var från 70-talet och de som ägde dem var ofta över 70. Nu är det lätt att få duktiga unga entreprenörer att satsa.
Så medan maskinerna för timmer och massaved mest kommer med utveckling i mjukvaran går tekniken för skogsbränsle snabbare framåt, även med till exempel huggbilar.
Vad får vi se härnäst?
Jag hoppas naturligtvis mycket på integrerade skördare så att man kan ta alla sortiment på en gång vid föryngringsavverkning.
Och så tror jag mycket på skogsbränsle i förädlad form, det har börjat hända mycket på förädlingssidan.
Dessutom måste Skogssverige föra tillbaka askan, den höjer pH och den innehåller alla näringsämnen utom kväve. Ända sedan starten har jag jobbat för att askan inte ska hamna i vägkroppar och på soptippen. På Sveaskog återför vi aska på lika stora arealer som vi skördar grot, 4500 hektar årligen. Där är vi avgjort störst i Sverige.
Du driver på utvecklingen, vad driver dig själv?
Att kunna öka volymen skogsråvara utan att tulla på timret och massaveden – det har varit en otrolig drivfjäder för mig. Debatten om skogen ska kokas eller brännas behöver vi inte ha om vi tar vara på det som finns.
Dessutom har Sverige inte bara en stor möjlighet utan också ett stort ansvar. De andra länderna förväntar sig att Sverige och Norden ska vara en stor aktör i deras omställning från fossila bränslen. Jag tror att svenska skogbruket har en otroligt fin framtid, både för traditionella sortiment och biobränslen.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se