Vid Lunds universitet undersöks varför Sveriges vattendrag blir allt brunare. En orsak är att granskog blivit vanligare visar studien. Rådet till skogsägare är därför att undvika att plantera gran nära sjöar och bäckar.
– Hypotesen är att lövskog nära vattendragen kan minska brunifieringen. Och det finns många fler anledningar till att satsa på lövskog – bland annat ger lövskogen en ökad artrikedom i vattnet, säger Emma Kritzberg, professor i akvatisk ekologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande från Skogssällskapet som finansierar studien.
SURT NEDFALL – KLART VATTEN
Under 1970- och 80-talen gjorde surt nedfall att organiskt material i marken inte löstes upp med ett klarare vatten som följd. Den allt vanligare brunifieringen av sötvatten har därför setts som tecken på minskad försurning och återgång till ett mer naturligt tillstånd. Men det är en sanning med modifikation. Det finns nämligen dokumentation som visar att vatten före försurningens tid, på 1940-talet, också var klart.
Emma Kritzberg, och flera andra forskare, menar att en viktig orsak till brunifieringen är att det finns mer granskog i Sverige.
– Att granskogen brett ut sig innebär att markskiktet blivit rikt på organiskt material – humus. I jordbruksmark och lövskog så bryts det organiska materialet ned mycket snabbare, och till skillnad från i granskogen så läcker det inte ut i vattnet, säger Emma Kritzberg.
Hennes råd till skogsägare är att inte plantera gran nära sjöar och bäckar.
VIKTIG KUNSKAP FÖR SKOGSÄGARE
Skogssällskapets hållbarhetschef Karin Fällman Lillqvist tycker att den nya kunskapen är viktig för alla skogsägare att känna till.
– Att gynna lövskog och undvika plantering av gran nära bäckar och sjöar är ett råd som alla skogsägare kan ta till sig av. Om du redan har en kantzon som är dominerad av gran kan du med fördel gallra bort granarna och låta lövträd växa upp i stället. Det är positivt för både vattenkvaliteten och den biologiska mångfalden – dessutom är det vackert, säger Karin Fällman Lillqvist.
Om brunifiering: Innebär att vattnet blir brunt på ungefär samma sätt som när man brygger te. Det finns organiskt material i marken och när vatten, i form av regn, passerar avrinningsområdena kring sjöar och vattendrag så löses en del av det materialet upp, vilket färgar vattnet brunt. I granskog bryts det organiska materialet i marken ned mycket långsammare än i lövskog vilket ger upphov till brunare vatten. Brunifiering ställer till det för ekosystemet och påverkar exempelvis fiskbeståndet negativt. Det blir dessutom svårare och dyrare att producera dricksvatten.
Källa: Skogssällskapet